Carl Andersson var eldare och maskinist på Länslasarettet i Linköping vid 1900-talets början. Han kallades också för "Calle i maskin" eller "Svarte Calle" och skötte alla koleldade värmepannor på lasarettet. Den stora huvudpannan var en ångpanna där han och lasarettsdrängarna turades om att ha nattvakt för att passa ångtrycket. Calle hade sitt bostadsrum på övervåningen i portvaktshuset, men där trivdes han inte utan inredde sig istället ett rum i lasarettets källare intill hissmaskinen. Det berättas att han hälsade på maskinerna varje morgon och pyntade maskinrummet till jul. 

När lasarettet fick moderna elinstallationer och nya komplicerade maskiner på 1920-talet bad Calle att få sluta eftersom han inte förstod sig på nymodigheterna. Istället fick han sköta alla små kokspannor i husen runt lasarettet. Calle fick också hjälpa till med annat vid behov, t.ex. dra den största matvagnen som kallades "Dra-maten", från köksbyggnaden till sjukhusavdelningarna.

Katarina Hammarström, Landstingsarkivet

Mer finns att läsa om "Svarte Calle" i Lars Olofsson bok "Från länslasarett till regionsjukhus - Länslasarettet i Linköping 1895-1960" (1994).