ÖSTGÖTAKARTORAV BJÖRN TALLSTRÖM Häfte utgivet av Stifts- och
landsbiblioteket, LINKÖPING 1991 Anders
Bure, som
blivit kallad "den svenska kartografins
fader", utgav 1626 en karta över Norden. Den innebar ett stort framsteg
i förhållande till alla äldre kartor över Skandinavien. Ar 1628 fick Bure
i uppdrag av Gustav II Adolf att ansvara för en uppmätning och kartering av
landet i större skala. Syftet var både militärt och ekonomiskt. Detta var början
till det svenska lantmäteriet. Det
gällde dels framställning av s.k. geometriska kartor,
som innebär uppmätning av byar och hemman. Skalan var stor, oftast 1:4 000.
Beskrivningarna var vanligen placerade på själva kartbladet. De geometriska
kartorna upptog bara den odlade marken, dvs. åker och äng, ej skog. Man
framställde också geografiska kartor, som omfattade län,
härader eller socknar. Här var 1:50 000 en vanlig skala (mindre för länen).
En
tidig lantmätare var Johan Larsson Groth, som var flitigt
verksam i västra Östergötland. Under åren 1633-42 kartlade han hemmanen i
häraderna Dal, Aska, Göstring, Lysing och Boberg. Jean
de Rogier (1600-84) var en
produktiv och skicklig lantmätare. Han föddes i Frankrike men var från
l630-talet verksam som lantmätare, huvudsakligen i Östergötland. Under
perioden 1636-50 utgav han geometriska kartor över Norrköpings
stad,bergslagen Vånga, Hällestad, Tjällmo och Godegård samt häraderna Östkind,
Bråbo, Björkekind, Memming och Hammarkind. Rogier fortsatte sedan med en geografisk kartläggning
av landskapet. Fyra delar i skala ca 1:50 000 utgavs:
Dessa
kartor framhäver särskilt bebyggelsen och vägarna. Tryckta
reproduktioner av kartorna har utgivits av Edward Ringborg år 1924. Varje
karta har uppdelats på 4 blad i 2/3-dels storlek. Rogier
har även sammanställt två landskapskartor över Östergötland.
Den ena är i skala ca 1:160 000 och utkom 1676. Den andra är i skala ca
1:100 000 och utgavs 1680. Ar 1757 kom,
på initiativ av Jacob Faggot, en förordning om storskifte. Man ville att
varje hemman skulle ha sin jord sammanhängande eller i ett fåtal lotter. År
1827 kom en ny stadga om laga skifte. Däremellan hade man i ett mindre antal
fall tillämpat en förordning om s.k. enskifte. Länsstyrelsens lantmäterienhet
i Linköping har ett stort antal skifteskartor från Östergötland i sitt
arkiv: storskifte ca 2 400, enskifte ca 200, laga skifte ca 2 200. Med utgångspunkt
från en lantmäteriinstruktion år 1827 och ett kungligt brev 1845 framställdes
13 st. sockenkartor för Östergötland, nämligen:
Kartorna har skalan 1:20 000. De förvaras i lantmäteriets
centrala arkiv i Gävle. Lantmäteriverket
i Gävle har ett register över kartor och annat material som finns i dess forskningsarkiv. Detta register
finns nu på mikrokort och kan rekvireras genom SVAR (Svensk arkivinformation
i Ramsele). Det är uppställt länsvis med socknarna i bokstavsordning. I "Svenska lantmäteriet 1628-1928. D. 3.
Kartreproduktioner" finns några exempel på olika typer av lantmäterikartor
från bl.a. Östergötland. I detta sammanhang skall också hänvisas till en
skrift av Sophie Olsen: Handritade kartor i Stifts- och landsbiblioteket i
Linköping (1983). Som
exempel på yägkartor från äldre tid kan nämnas ett band med
17 handritade kartor, som finns i Krigsarkivet. Lantmäteriverket
i Gävle började för några år sedan ge ut tryckta reproduktioner av
en del gamla kartor i sitt arkiv. Man kan nu bl.a. köpa en handritad
landskapskarta över Östergötland från år 1690. (Skala ca 1:350 000.) Några äldre
kartor omfattande hela länet nämndes redan i föregående avsnitt. Erik
Dahlberg, känd
för det stora planschverket "Suecia antiqua et hodierna", lät 1698
sammanställa ett antal handritade provinskartor. Tre av dessa är:
En volym innehållande dessa kartor finns i
Krigsarkivet.
I "Svenska lantmäteriet". D. 2, s. 503 finns en förteckning över de viktigaste handritade stadskartorna, som upprättats av lantmätare i Östergötland, och som förvaras i lantmäteriets centrala arkiv i Gävle (kopior finns ofta på bibliotek och stadsingenjörskontor eller motsvarande):
I Kungl. biblioteket finns två band med handritade "Chartor öfwer Swerige med dess städer". Sammandragna och författade år 1802 av Carl P. Hagström (1743-1807), lantmätare och krigsråd. Skala ca 1:8 000. För Linköpings län finns (med beskrivningar): Staden
Linköping, Sjö- och stapelstaden Norrköping, Tre
ingenjörer vid lantmäteriet gav vid skilda tidpunkter ut kartor över bl.a.
de (dåvarande) fem östgötastäderna (dvs. Linköping, Norrköping, Skänninge,
Söderköping, Vadstena):
Det
finns två kartor av lantmätaren Anders Ni1lsson från år 1696, samt en
karta av densamme strax efter branden år 1700. Dessa
kartor beskrivs i: Carl
M. Kjellberg, 1696 års karta (regleringsplan) över Linköping och stadens äldre topografi. (Meddelanden från Östergötlands
fornminnes förening 1919, s. 24-39.) Thord Lindell, Linköping år 1696. Några anteckningar till stadens första tomtkarta. (Meddelanden från Östergötlands fornminnesförening 1939/41, s. 125-143.) Petrus
Vilhelm Lithzenius Mot
mitten av 1800-talet blev lantmäteriets uppgifter mer
och mer inriktade på skiftesverksamheten. Det var svårt att få tid till
kartläggning av större sammanhängande områden. Samtidigt ville
myndigheterna ha noggranna uppgifter om riket i statistiskt avseende. För att
avhjälpa bristerna utfärdade Kungl. Maj:t 1859 bestämmelser om ett
kartverk, vars huvudsakliga ändamål skulle vara "att åstadkomma säker
kännedom om rikets areal samt dennas olika beskaffenhet och fördelning i
ekonomiskt afseende". Detta fick benämningen Rikets ekonomiska
karteverk. Man
började med att sammanställa s.k. stomkartor i skala . 1:20 000. Med dessa
som underlag gjordes sedan mätningar på fältet. De kartkoncept man på
detta sätt fick fram, kunde efter renritning sammansättas till häradskartor.
Dessa trycktes och utgavs i skala l:50 000. Vissa härader delades upp på två
eller flera kartblad. Till varje häradskarta hör en beskrivning, uppställd i tabellform, med arealuppgifter. Eftersom vid denna tid tyngdpunkten låg på den statistiska redovisningen, var från myndigheternas synpunkt beskrivningen viktigare än själva kartan. De ekonomiska häradskartorna anses
vara mycket vackra och välgjorda. För Östergötlands län skedde fältmätningen under åren 1868-77 och utgivningen 1874-81. Sammanlagt utgavs 30 kartblad.
För
fastighetsredovisning, planering av jordbruk och skogsbruk m.m. behövde man
kartor i större skala. 1929 började man göra försök med
flygfotograferingar, varvid man framställde fotokartor med
en metod som kallas fotogrammetri. Dessa försök var från både kvalitets
och kostnads synpunkt ,mycket lovande. Riksdagen beslöt därför år 1937 att
det i första hand för södra och mellersta Sverige skulle framställas en
ekonomisk karta i skala 1:10000 grundad på fotokarta. För
Östergötlands län skedde flygfotograferingen åren 1939-45, fältrekognoscering
1945-48 och utgivning av kartorna åren 1941-50. Antalet
kartblad var sammanlagt 554. Kartorna
följer den nya bladindelning som fastställdes 1946 (med beteckning t.ex. 8F
Linköping 6g Vreta kloster). Kartbladen har storleken 50x50 cm. Tre färger
används. Det finns också en utgåva av ekonomiska kartan
tryckt i endast svart, och en annan utgåva tryckt i färgerna gult och svart.
476
blad av den ekonomiska kartan över Östergötland har under åren 1979-84
reviderats fullständigt eller partiellt på grundval av nytt fotounderlag. Vissa beteckningar har
ändrats, och höjdkurvor har inlagts med brun färg. EKONOMISK KARTA MED FASTA FORNLÄMNINGAR Med fasta fornlämningar menar man t.ex. gravar, hällristningar,
runstenar, fornborgar. Uppteckningar av sådant har förekommit sedan
l600-talet här i landet. Lantmäteriet har haft föreskrifter om fornlämningar
både i samband med de gamla geometriska kartorna och de senare
skifteskartorna. Dessa gamla uppgifter är dock fåtaliga och av ojämn
kvalitet. De
geologiska kartorna från senare delen av l800-talet redovisar fornlämningar.
Vid denna tid medförde också det spirande intresset för musei- och
hembygdsverksamhet ett uppsving
för upptecknandet av fornlämningar. De
stora framstegen kom dock först efter riksdagsbeslutet 1937
om den ekonomiska kartan i skala 1:10 000, på vilken fasta fornlämningar
skulle redovisas. Det innebar en systematisk genomgång av landet med
registerföring enligt riksantikvarieämbetets modell. Personal med antikvarisk kompetens deltog i fältrekognosceringarna.
Fornlämningarna beskrevs och numrerades och fördes in sockenvis i register.
En förnyad inventering gjordes i samband med kartrevideringen kring 1980. Kartor
med inprickade fornlämningsnummer och därtill hörande beskrivningar för
samtliga socknar i Östergötland finns
tillgängliga på länsmuseet och på länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Där finns också anteckningar om en hel del svårbedömda
objekt, som inte med säkerhet kan klassas som fornlämningar. TOPOGRAFISK KARTA (GENERALSTABSKARTAN) Vår
äldre topografiska karta, vanligen kallad "Generalstabskartan",
har tillkommit under en lång tidsperiod. De första fältmätningarna började
1810, men först 1924 kunde det sista kartbladet ges ut. Skalan var för södra
Sverige 1:100 000 och för norra Sverige huvudsakligen 1:200 000. Ar
1826 graveras den första kartplåten. Tidigare fanns bara handritade
rekognosceringskartor, upprättade i vardera två exemplar. Ett annat märkesår
är 1857, då den militära sekretessen kring kartorna upphävs, och kartorna släpps
fria för allmänheten. Fr.o.m. år. 1874 är den officiella titeln: Generalstabens ,
karta över Sverige,södra delen. Den utges i två färger. De kartblad, som täcker Östergötland, är i huvudsak följande:
Generalstabskartan var ju, om man bortser från de
blå vattenytorna, en enfärgskarta i svart. Detta gjorde kartan tämligen svårläst.
Den moderna utvecklingen av bebyggelse och vägar gjorde också kartan mer
belastad. Även metoden med lutningsstreck för att återge höjdförhållandena
hade sina nackdelar. Innan
man började ge ut en ny topografisk karta i flera färger och med större
skala, gjordes först några försöksblad, bl.a. över Linköping med omnejd (2
editioner 1946). Efter att ha prövat nya bättre reproduktionsmetoder (bl.a.
provblad Linköping 1951) var man 1954 redo att ge ut den nya topografiska
kartan i skala 1:5000. En
fördel var, att man kunde låta den ekonomiska kartan utgöra underlag vid
framställningen av den topografiska. Man använde också samma
bladindelningssystem, vilket för denna skala ger beteckningen t.ex. Linköping
8F NO. Bladformatet är 50x50 cm. Fyra färger används: grönt, blått, brunt
och svart. Höjdkurvor ersätter de tidigare lutningsstrecken. GULA, GRÖNA, BLÅ, RÖDA KARTOR Lantmäteriverket, som fr.o.m. 1984 har hand om
distributionen av de allmänna kartorna, hade börjat pröva en ny design för
att bl.a. underlätta marknadsföringen av kartorna. Text och teckenförklaringar
samlas i ett marginalfält, som tydligt presenterar den falsade versionen av
kartan. På framsidan finns en indexruta som anger bladets läge. Nya
skalor och format har tillkommit. Till skalorna har knutits enhetliga namn.
Kartorna har fått den gemensamma benämningen
"den svenska originalkartan". Gula kartan 1:20 000Denna karta har som tryckt version ersatt den
ekonomiska kartan i skala 1:10 000. Den har en mer flexibel bladindelning, ofta
formatet 50x75 cm. Färgerna är nu fem, blått har tillkommit för vattenytor. Gröna kartan .1: 50 000Detta
är en direkt fortsättning av den topografiska kartan i samma skala och
med för det mesta samma bladformat. En ny variant, som kallas T5, har börjat
utges. Den är mer detaljerad vad beträffar mark och bebyggelse. Den beräknas
utkomma under 1992 för större delen av Östergötland. Blå kartan 1:100 000Detta är
en ny karta som lanseras som vägkarta. Den har undertiteln "Vägkartan för
yrkesfolket, utflyktskartan för familjen med bil eller cykel". Den trycks
i fyra färger: blått, gult, brunt och svart. Riksvägarna är markerade med en
kraftigt blå färg. Bladformatet är 50x75 cm för södra och mellersta
Sverige. De
blad, som täcker Östergötland, är i huvudsak följande:
Röda kartan 1:250 000Under
åren 1972-80 utgavs en serie översiktskartor över landet i format
60x40 cm och skala
På
grundval av Röda kartan har också framställts länskartor i samma
skala. Dessa trycks i fem färger och med reducerat innehåll. Kartan över Östergötlands
län utkom 1986. En version av länskartan med påtryckt turistinformation i avvikande färg har utgivits. Den saluförs under namnet Äventyrskartan. ORIENTERINGSKARTOR / FRITIDSKARTOR Orienteringsklubbarna
i landet svarar för en mycket stor
utgivning av kartor. Eftersom man också vill anpassa kartorna
till allmänt bruk, har dessa lanserats under namnet Fritidskartan. Skalan
har på senare år normaliserats till 1:5 000, som också är den vanliga
för tävlingar. Östergötlands
orienteringsförbund har utgivit en folder Östergötland. Aktuella
fritidskartor 1980. Sedan dess har åtskilliga kartor tillkommit. Uppgifter
om dessa kan fås på förbundets expedition. Sveriges
geologiska undersökning inrättades år 1858. 1862 började man ge ut
kombinerade jord- och bergartskartor
i skala 1:50 000. Generalstabskartans bladindelning följdes,
varvid ett sådant kartblad motsvarar fyra geologiska blad. Serien betecknas Aa
och till varje karta hör en separat beskrivning. För Östergötland är följande kartor av intresse (årtalen är hämtade från SGU:s förteckning men anger egentligen beskrivningarnas tryckår):
I
början av 1920-talet utgavs några torvmarkskartor i skala 1:100
000, serie D. De kartblad som berör Östergötland
är:
Ar
1964 påbörjades utgivningen aven ny serie, betecknad Ae:Jordartskartor i skala
1:50 000. De följer den topografiska kartans indelning. En beskrivning hör
till varje karta. Serien är ännu ej komplett för Östergötland. Fr.o.m.
år 1967 utges berggrundskartor i skala 1:50 000,serie Af. Med varje
berggrundskarta följer, förutom en beskrivning, en strukturgeologisk/tektonisk
och en flygmagnetisk karta. Inte
heller denna serie är komplett för Östergötland.
I en serie Ag, Hydrogeologiska kartor i skala 1:50 000, som behandlar grundvattenförhållandena, har följande kartor utkommit för Östergötland:
Man
har nu gjort ett uppehåll med serie Ag, och satsar i stället på
hydrogeologiska länsöversikter i skala 1:250 000(serie Ah). FASTIGHETSKARTOR, LANTMÄTERIET Fastighetsregistren
har sedan 1910-talet varit indelade i jordregister på landsbygden och stadsregister i större tätorter.
Tidigare skedde fastighetsredovisningen i s.k. jordeböcker med anor från
l400-talet. 1968 års riksdag beslutade om en reformering av
fastighetsregistret. Det innebar att ett enhetligt fastighetsregister skulle införas
med enhetliga beteckningar. Vidare skulle kommun utgöra registerområde, inte
som tidigare socknen (i jordregistret). Automatisk databehandling Kravet
att fastighetsbeteckningarna skulle vara unika inom kommunen medförde, att många gamla by- och gårdsnamn måste
utgå ur registret. Detta väckte en del protester från allmänheten, varför
de ursprungliga riktlinjerna modifierades något. Det blev nu t.ex. möjligt att
anteckna ett gammalt bebyggelsenamn som s.k. särskilt namn i fastig-
hetsregistret. Detta namn redovisas också på registerkartan och på ekonomiska
kartan. Lantmäteriets registerkartor är i skalan l:2 000. KOMMUNALA KARTOR
Grunden
för den kommunala kartframställningen utgöres av primärkartan, ofta i
skalan 1:500. Av denna framställs t.ex.
De båda sistnämnda typerna kan också framställas
med flygbilder och den ekonomiska kartan som underlag. För att rationalisera kartproduktionen används numera ofta s.k. MBK-teknik (Mätning, Beräkning, Kartläggning).
Sjökorten
utges numera av Sjöfartverkets sjökarteavdelning. Med
nu gällande terminologi är följande kort av intresse för Östergötland:
KARTOR
ÖVER GÖTA KANAL En
förberedande karta utgavs av Nils Marelius år 1774 "Charta som
wisar belägenheten så wäl af de siöar och strömmar,hwilka til segelfartens
inrättande imelIan Götheborg wid Westerhafwet til Norrköping eller Söderköping
wid Östersiön äro tjenande. Graverad af C. Bergqvist och F. Akrel."
Skala ca 1:550 000. I
Baltzar von Platens - "Afhandling om canaler genom Sverige" från
år 1806 ingår bl.a. en "Sammandragen afvägningskarta öfver segelleden
emellan Wettern och Slättbaken" av J. S. von Schoultz. Skala ca 1:190 000.
På
grundval av den skotske väg- och vattenbyggaren Thomas Telfords
mätningar utgavs år 1810: N. G. Werming
- "Karta som wisar
hvarest Göta canal från Skaraborgs- och Östergötlands-sidan förenar sig med
Wettern och som derjemte uptager trakten mellan Wadstena och Skenninge från sjön
Boren ned till Omberget. Graverad af J. U. Ekvall." 1815. Skala ca 1:170 000. Fredrik
August Schultz Kungl.
sjökarteverket utgav år
1879: Sjöfartsverket
har utgivit ett Båtsportkort med seglingsbeskrivning: Mem - Sjötorp.
1988. Ny utg. 1990. KINDA
KANAL
|