|
I
Norrköpings rika idrottsliv står brottaren Ivar Johansson i särklass.
Hans karriär var fantastisk med tre OS-guld, nio EM-guld och 22
SM-guld. Olympiska spelen i Los Angeles sensommaren 1932 var höjdpunkten
i karriären.
Ivar Johansson föddes i Kuddby, Vikbolandet 1903. Till professionen
var han polis och ett välkänt inslag i stadsbilden i mitten av
seklet. Ivar tävlade bland annat för Norrköpingsklubben IK Björnen.
Det sägs att han var en riktig träningsnarkoman. När han
patrullerade på gatorna gick han samtidigt och tryckte på en så
kallad handstärkare. Förmodligen fanns inte den bov i staden som
kunde lägga ned denne polis. Ivar dog 76 år gammal 1979.
OS i Los Angeles
blev alltså den verkliga höjdpunkten i karriären. Ivar fick stryk i
sin första match, i den inledande fristilen, av den ettrige finnen Kyösti
Luukko. Ivar Johansson kände sig bortdömd och ilsknade till. Det
fick hans kommande motståndare bittert erfara. Ivar fick både
japanen Katoni och fransmannen Poilvé på fall innan amerikanen
Robert Hess väntade i guldmatchen. Men av den förväntade tvekampen
blev intet. Den oerhört laddade Ivar Johansson var överlägsen och när
han kopplade ett hårt och snabbt nacksving var Hess slagen redan
efter två minuter och tio sekunder. Första guldet var säkrat.
Vid
prisutdelningen i Olympic Stadium senare på kvällen stod guldplatsen
på prispallen tom. Den amerikanska jätteorkestern spelade en öronbedövande
version av "Du gamla du fria", men det var endast Luuko och
ungraren Tunyoghi, de båda andra medaljörerna, som stod i enskild ställning
på prispallens nedre steg inför den blågula fanan. Ivar själv
befann sig i bastun. Fullt påklädd körde han hård gymnastik i värmen
medan svetten flödade. Han hade kvällen och natten på sig att banta
ner sig såpass att han skulle få ställa upp i weltervikt i antik
stil. Klockan 10.00 morgonen därpå var det invägning. Vågen
stannade på 72 kilo och Ivar fick tillstånd att starta.
Under småtimmarna hade han lyckats plocka bort nästan fem kilo från
en kropp som ändå inte bar på ett enda onödigt gram. Dessutom var
det ny invägning varje tävlingsdag och Ivar tvingades ligga kvar på
sin nya vikt genom hela turneringen och fick praktiskt taget inte äta
någonting under ett par dagar.
Krafterna hade han dock i behåll. Zombori fallbesegrades efter 4.18,
Dahl efter 11.04 och Käpp efter 3.06. Endast själva guldmatchen, den
mot finnen Väinö Kajander, gick tiden ut innan Ivar kunde vinna en
arbetsseger med 3-0. Andra guldet var i hamn och Ivar Johansson var
utmattad efter sin på flera vis krävande prestation. Samt mycket
hungrig.
Anders Karlin, Norrköpings stadsmuseum
Fritt ur boken "Från Pelle till Pillan - östgötarna i OS"
av Gunnar Hagberg och Magnus Höjer
Fotografier på bl a Ivar Johansson finns för övrigt i den
Idrottshistoriska samling som ägs av Östergötlands Idrottsförbund
och har deponerats hos Norrköpings Stadsmuseum.
|