|
 Gustaf
Theodor Månsson växte upp i en liten stuga på Kallerstad i mitten
av 1800-talet. Fadern var daglönare.
1885 skrev han in sig vid Första Livgrenadjärregementet som knekt för
Luestads rote nr 114 vid Livkompaniet och fick soldatnamnet Grip.
1899 ingick han äktenskap med en flicka från Tjärstad vid namn
Klara. När Klara fått sin knekt bosatte de sig i Jungfru Lovisas hus
vid Ågatan i Linköping. Huset finns för övrigt bevarat i Gamla
Linköping.
Som alla andra knektar så hade Grip fått sig ett torp tilldelat
.Efter ett besök vid torpet vid Luestad bestämde de sig för att
flytta dit. Itorpet föddes så småningom en dotter och en son. Det
var hustrun Klara som skötte djur och mark när Grip gjorde sina
regementsmöten på Malmen eller var ute på dagsverken.
Grip var känd i bygden som en flitig och redbar karl. När tjänsten
som ringkarl, eldare och orgeltrampare blev ledig vid Rystad kyrka var
Grip given för platsen. Kyrkvärden Törnvall berömde en gång Grip
för hans redbarhet varvid denne replikerade: "Vore alla som
kyrkvärden och jag behövdes det inga poliser i Sverige".
 Knektparet
hade naturligtvis husdjur på torpet. Vid ett tillfälle blev kossan
Grälla sjuk och dog. Det var förstås en stor tragedi. Landsfiskal
Rydstrand fick del av händelsen och skickade bud på Grip. En ko
kostade 1000 kr och Grip fick låna pengarna av landsfiskalen. Han
skulle återbetala lånet med 100 kr i månaden. När Grip skulle
betala den sista 100-lappen fick han stoppa tillbaka den i sin
portmonnä.
När Grip var ute på dikesgrävning fick sonen Kalle gå med mat till
honom. När Kalle kom fram fick han ofta sätta sig och äta upp hälften
av maten. "Kallepojken har gått så lång väg så han behöver
maten bättre än jag" sa Grip.
När busslinjen mellan Rystad och Linköping hade kommit igång
stannade bussen vid ett tillfälle vid Rystad kyrka för att ta upp
passagerare. Just då passerade Grip i full mundering på väg till
Malmslätt på möte. "Nu kan ju Grip åka med bussen till
stan", var det någon som sa. "En svensk soldat åker inte
buss när han kan gå på sina ben" svarade han.
I 50 år tjänade Grip Första Livgrenadjärregementet. Sista mötet
gjorde han 70 år gammal. Många år tjänstgjorde Grip i Rystad
kyrka. Rakryggad men försynt gick han sin väg fram och fullgjorde
sina plikter. Han stupade på sin post. När ljusen skulle sättas upp
i kyrkan ett par dagar före julafton drabbades han av den sjukdom som
ändade hans liv. Hans hustru Klara tog hans bortgång mycket hårt, så
efter några månader fick hon följa sin make till det sista
vilorummet efter ett långt och strävsamt liv.
Anders Hill, 2000
Källa: Sara Strindmark, ÖG hösten 1977
|