LEONARD FREDRIK RÄÄF

Leonhard Fredrik Rääf kallas allmänt för Ydredrotten och hans betydelse för den historiska kunskapen om Ydretrakten kan knappast överskattas. Därtill har hans originella personlighet gjort honom smått legendarisk i sin hembygd.

Rääf föddes 1786 i Tomestorp nära Kisa, där han växte upp med tidig undervisning i hemmet. Fadern var lagman över Kinda och Ydre. Redan som sextonåring tog han studentexamen i Uppsala. Han arbetade bland annat en tid på Riksarkivet, innan han återvände till sin hembygd för att ta hand om jordbruket sedan hans föräldrar dött. Rääf kom snart att flytta till Millingetorp, därifrån till Bulsjö och slutligen till Forsnäs, där han stannade fram till sin död 1872.

Alltsedan unga år gjorde Rääf efterforskningar i hembygdens historia, samlade på gamla föremål och studerade seder och sägner. Kunskapen sammanställdes i det väldiga verket om Ydre härad, som utkom med fyra delar under hans livstid och en avslutande femte del postumt.

Rääf var en djupt konservativ riksdagsman, som intog närmast reaktionära ståndpunkter i en del av tidens frågor. Många moderna idéer drabbades därför av hans misshag. Han var bland annat en svuren fiende till ett mildrande av straffsystemet, obligatorisk skolgång och lika arvsrätt för män och kvinnor. Järnvägar ansåg han vara ett ovärdigt transportsätt. Rääf gjorde sig skyldig till ett och annat beklagligt uttalande, exempelvis när han i samband med representationsreformen påstod att "Det ärorika Sverige har nedsjunkit i demokratins djupaste gyttja." Han ansåg att landet i och med reformen drabbats av en riksolycka. I andra frågor var han däremot en framstegsman, till exempel då han argumenterade mot statarsystemet eller ägnade sig åt innovationer inom skogsskötsel.

När Rääf efter föräldrarnas död för en tid återvände till Tomestorp ägnade han sig åt att periodvis hålla litterär salong. Den frekventerades av flera av samtidens stora namn, främst av dem var kanske en annan östgöte, Per Daniel Amadeus Atterbom. Rääf kallade sitt Tomestorp för Arkadien och beskrev åren där som "lyckliga år av en sorgfri levnad, njutna uti en bördig och skön natur, med hälsa och utkomst, bland tillgivna grannar och med täta besök av Uppsala-vänner". Det närliggande Kisa - som vid den här tiden vuxit till en mindre köping - var en av anledningarna till att han drog sig bort från Tomestorp och bosatte sig i Bulsjö och sedan Forsnäs, ännu en bit bort från det modernas larm. Om Kisa skrev han harmset att det var en plats för en "stor hop slödder och vinglare, varemot de kunniga och vettiga män, som i min barndom prydde och gagnade samhället, så småningom bortdrogo eller avflyttade utan att erhålla liknande efterträdare".

Bland Rääfs värdefulla insatser lever fortfarande den spännande fornminnessamlingen på Bulsjö kvar, ordnad av hans son Lennart. Det är en brokig och intressant kuriositetssamling - allt från sängvärmare till bödelsyxor.

Rääfs begravning var en märklig händelse. Han hade själv länge planerat och regisserat den in i minsta detalj. Tanken var att låta begrava sig insprängd i ett berg inte långt från Forsnäs. Han konsulterade för ändamålet sakkunniga bergssprängare från Södertunneln i Stockholm, men efter förrättat arbete upptäckte man att det läckte in vatten och de storslagna planerna övergavs för ett än mer klassiskt grepp: vid sjön Lägerns strand lät Rääf uppföra en gravhög i vikingastil, där han vilar i en järnsarkofag omgiven av föremål ur sina samlingar: mynt, en del böcker och redskap. En koppartavla bär följande inskription: "Må du som kunnat intränga i denna undangömda grav, vörda dödens frid och åter tillstänga den öppning du gjort. Dock må du först låta kunnig man beskriva de fynd du här anträffat."

Magnus Halldin, Länsbibliotek Östergötland

Vidareläsning och källor:
Rääf, Leonhard Fredrik, Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver Ydre härad i Östergöthland, del 1-4 (1: Linköping, 1856; 2: Örebro, 1859; 3: Örebro, 1861; 4: Örebro, 1865; 5: Norrköping, 1875)
Topelius, Christer, Sällsamheter i Östergötland, del 1-2 (1: Kristianstad, 1983; 2: Kristianstad, 1984)
Wretö, Tore, Ydrekungen (Södertälje, 1990)