|
 Torparflickan
Anna-Greta Karlsson från Uvkullen, Svalsjö, Kisa socken blev
slumsyster och major i Frälsningsarmén.
Barndomen
Anna-Greta föddes en decemberdag 1922 i Uvkullen, Svalsjö, Kisa
socken. Föräldrarna hette Anders Karlsson och Ida Helena Danielsson.
Anna-Greta bodde tillsammans med syskon och föräldrar hos farfar
Anders Johan och farmor Hulda fram till 1927 då de flyttade till
torpet Kvarnholmen, Svalsjö.
- "Så kom då den 27 juli 1927, då fick den unga familjen
Karlsson ett eget hem då vi flyttade till Kvarnholmen som var och
fortfarande är en röd liten stuga, ännu mindre än den är nu, då
köket verkligen var minimalt! Bohaget som farfar körde på
flakvagnen var det allra nödvändigaste. En ko som hette Rölla var
en gåva från farfar och farmor till deras äldste son med familj då
det flyttade hemifrån", säger Anna-Greta i sin biografi.
Familjen berikades med sammanlagt åtta barn. Vidare säger hon: -
"Ont om pengar var det alltid, men vi var ju rika på det viset
att vi hade varandra". Det var i hemmet och i söndagsskolan som
hon fick sin medmänskliga grund i livet.
 Vuxenlivet
1941 började Anna-Greta som köksbiträde på lasarettet i Kisa.
Det var i Kisa som hon första gången kom i kontakt med Frälsningsarmén
och kom till personlig tro på Gud. Hon blev frälsningssoldat och
fick kallelsen att bli slumsyster (dåtidens socialarbetare). 1943 kom
Anna-Greta till Stockholm och Krigsskolan där hon utbildades. Många
blev de platser där hon sedan arbetade som slumsyster bl.a. Malmö
och Bromma slumstationer, Malmbergets barnhem, Visby med hela Gotland,
Stockholm, Karlskrona, Gribbylund, Limhamn, Örebro, Lund och Göteborg.
Arbetet bestod av praktiska saker, elda kokskaminer, matlagning, städ-
och tvättning, servering, ta hand om barn, åldringar, ensamma och
familjer, ja i arbetet ingick i princip allt som berör människorna.
Anna-Greta blev Göteborgs sista slumsyster.
1988 återvände hon till sin barndoms Kisa som pensionär. Men, som
hon sade nu på avtackningen vid Frälsningsarmén i Kisa den 28
januari 2001 då hon lämnade över ansvaret som kårledare för armén
i Kisa, - "Jag muckar aldrig från armén, där har jag min
hemvist".
- "De 78 år som ligger bakom mig har burit sorg och glädje,
meningsfullt arbete, möte med många människor, både livets solsida
och livets skuggsida där knappt en strimma solljus nått in" , säger
Anna-Greta.
Många är de Kindabor som Anna-Greta "har tid till", kanske
utanför ICA-hallen där hon står och håller Frälsningsarméns
gryta "kokande" eller bara vinkar till oss tvärs över
gatan när vi möts.
 Torpet
Kvarnholmen, Svalsjö, Kisa socken 1936. Barnen Karlsson fr.v.
Anna-Greta med lille Nils-Erik i knäet, Karin, Harald, Helge och
Stina.
Ing-Marie Wallin, Kinda kultur- och fritidsförvaltning
Källor:
Millennieboken, Kinda inför år 2000
Biografin - Till mina syskonbarn. Och drömmarna på barndomsstigar
vandra.
|