Maria föddes den 16 juni 1864 i Vårdnäs socken. Hon var yngst av Petter Samuelssons och Katarina Svensdotters sju barn. Petter arrenderade gården Viggeby och senare köpte han en gård i Norra Fjälla, som ligger vid sjön Järnlunden, norr om Rimforsa. När Maria var sju år gammal dog hennes mor och storasyster. Lena fick ta över ansvaret för småsyskonen. Familjen hade det rätt bra jämfört med många andra, men ändå emigrerade två av Marias syskon till USA.

Storasyster Lena gifte sig och hennes man arrenderade Tollstad Västergård i Östra Tollstad socken, öster om Mjölby. Maria var då 14 år och hon fick hjälpa till att gå från Vårdnäs till Östra Tollstad, drygt tre mil, med de kreatur som Lena och hennes man skulle ha med sig till sitt nya hem. Här träffade hon Johan Ek, sonen i granngården Tollstad Norrgård. Johan var 15 år äldre än Maria och hans far arrenderade Norrgården av friherre Palmqvist på Mantorps gård. Efter några år i Västergården flyttade Lena och hennes familj till gården Ö i samma socken och Maria följde med.

När Maria var 18 år gammal förlovade hon sig med Johan Ek. Av någon anledning ville inte Maria gifta sig och flytta till Norrgården så länge Johans mor bodde där. Kanske hade hon sett på andra gårdar hur svårt det kunde vara för gårdens nya fru att komma överens med svärmor. Det blev en 12 år lång förlovning. Kyrkböckerna visar att hon hörde till systern Lenas hushåll under alla dessa år även under den tid hon arbetade på andra gårdar

Maria och Johan gifte sig i maj 1897 och de fick fyra söner: David, Oskar, Gunnar och Erik. De fick också en dotter, Judith, som dog bara tre månader gammal. Fastän Norrgården var en liten gård kunde man ha dräng och piga. Det var många stora kalas i samband med högtider eller i samband med arbetet. Johan var en mycket utåtriktad person, en riktig sällskapsmänniska, och tillsammans med sin bror hade han en auktionsfirma. Som i de flesta familjer på den tiden hade hustrun ingen insyn i ekonomin. När Johan dog av lunginflammation 1912 visade det sig att familjen var nästan helt utan pengar. Maria fick ordna auktion på en del av gårdens möbler och husgeråd för att få pengar till det nödvändigaste. Hon fick också avskeda drängen och pigan. Ansvaret för gården lades till stor del på den äldste sonen David, som var 14 år. Friherre Palmqvist insåg att de hade det svårt och lät dem ha kvar arrendet. Genom mycket hårt arbete av Maria och alla de fyra pojkarna lyckades man spara så pass mycket att man kunde köpa gården 1920 och redan 1926 kunde man ersätta den gamla stugan med ett nytt större hus. Det nya huset byggdes på det vanliga sättet med en bostad på nedre botten och en på övervåningen. Maria fick tre rum och kök helt för sig själv och det måste ha varit en riktig lyx för henne. På nedre botten bodde David med sin familj.

Kyrkan betydde mycket för Maria. Hon promenerade till gudstjänsten varje söndag klockan 10. På vinterhalvåret var hon klädd i en svart yllekappa och en svart filthatt. På sommaren hade hon en tunnare svart kappa och en svart stråhatt. Hatten hade hon köpt på en av sina resor till Linköping. Hon brukade ta bussen dit någon gång varje år. Ibland fortsatte hon till Nykil för att hälsa på sin barndomsvän "Sofie i Boarp". Maria var respekterad för sin duglighet.Bland hennes väninnor fanns Helga i Lillgården, fru Israelsson i Griskulla, Klara i Stenstorp, barnmorskan fröken Karlsson och bysmeden Melkerssons hustru "Smemor".

1925 kom systern Carolina på besök från USA. Kanske var det hon som påverkade Marias yngste son Erik att tre år senare emigrera dit. Säkert tyckte Maria att det var tungt när han åkte, men han var en flitig brevskrivare till sin mor. Han skrev om sitt nya liv som lantbrukare i USA och efter 19 år kom han hem på besök. 1948, året efter Eriks besök, dog Maria, 84 år gammal.

Anita Löfgren-Ek, Östergötland Länsmuseum, mars 2001