|
 Varje
lärdomsstad brukar ha sina original. Till Linköpings mest kända hör
lektor Steinnordh, född i Norrköping 1809. Han var son till en
fabrikör som kommit på obestånd och sonen växte upp och studerade
under ekonomiskt besvärliga omständigheter som säkert grundlade den
utpräglade sparsamhet och det ekonomiska sinne som kännetecknade
honom.
Han blev student i Uppsala 1829, filosofie doktor 1836, blev prästvigd
1840 och senare teologie doktor i Erlangen i Tyskland. Omständigheterna
förde sedan in honom på lärarbanan och han blev gymnasieadjunkt i
Linköping 1846 och lektor 1854. En tid var han även tf rektor vid
gymnasiet.
Han gifte sig med Adelaide ("Adele") Ohrling, f. 1818, och
hade med henne ett barn, dottern Emma. "Nog har ja´ bett Vår
Herre om e´ sparsam hustru, men Herren har bönhört mig överhövan"
lär han ha yttrat om sin maka som var ungefär lika sparsam som han.
Otaliga är de anekdoter som berättas om Steinnordh och som speglar
hans drastiska och föga verserade uttryckssätt, ofta framfört på
renaste östgötadialekt. I sitt yttre var han prydlig, särskilt då
han var klädd i högtidsdräkt med doktorshatten omslutande bästa
peruken. En viss fåfänga och lärdomshögfärd balanserades av
tydlig humor och självironi. Hans läroämne var historia. Då s.k
censorer deltog vid skolförhör kunde han hjälpa eleverna genom
diverse ledande frågor. Som pedagog hade han kanske sina brister men
han måste i alla fall ha roat eleverna.
En gång skulle en målare och hans 10-årige son utföra något måleriarbete
hos Steinnordh. För att pojken skulle få något att göra fick han måla
en pall eller stol, för sitt arbete skulle han få 25 öre. När det
så var färdigt kom Steinordh med en gammal tillbucklad doktorshatt
och undrade om han inte ville ha den istället. Nej, tyckte pojken,
han skulle ju få 25 öre. Det fick han också, men med kommentaren
-"Nu ä du dummer".
Angående sin dotters utsikter på äktenskapsmarknaden lär han ha
yttrat "Mi´ Emme ho ä kanske sur te å se på, men ja har i
alle fall te å sockrena mä. Å sparsam ä ho, på balklänningere
sliter ho bare bakvådere."
Angående hans i Tyskland förvärvade doktorsgrad så berättas det
att han en gång talade om sina resor i Tyskland och vände sig till
en elev och menade att han kanske också någon gång skulle komma att
resa dit. Så undrade han vad eleven i så fall först skulle göra.
"Jag växlar till mig tyska pengar" föreslog eleven. Ja,
det lät ju bra. "Vad gör du sen med di tyske penga"?.
Eleven svarar -"Köper mig en doktorshatt". Men det svaret föll
inte i god jord. Steinnordh sträckte ut handen mot honom med orden
"Nu gick di lyckas stjärna ner för alltid".
Freddi Hallberg, Östergötlands länsmuseum
Källor:
Strindmark, Sara. Rystad minnen del 2. Klockrike 1992
Odén, K.G. Östgötars minne. Stockholm 1902
Östgöta Correspondenten, artikel 1931 04 04 (Steinordh -ett gammalt
läraroriginal i all sin glans)
Larm, Carl. Lärarprofiler från Linköpings gymnasium. Linköpings högre
allmänna läroverk, Norrköpings högre allmänna läroverk
1900-1950. Bromma 1958. Red. Bengt Söderberg
Linköpings gymnasiums historia. 1627-1927. Festskrift. Linköping
1927
|