|
 Johanna
Petersson (1807-1899) är en av de mest betydelsefulla personerna för
uppkomsten av Ödeshögs samhälle. Hon föddes 30 oktober 1807 i
Brodderyd i Ödeshög, som dotter till nämndemannen Nils Eriksson och
dennes hustru Stina Samuelsdotter.
Hon var näst yngst av sex syskon. Äldste brodern blev sekreterare
och tog namnet Fristedt.
Endast 17 år gammal gifte hon sig med sedermera kyrkvärden och
hemmansägaren Jonas Petersson, då bosatt i Öna i Stora Åby. Han
var född 1797 i Stora Åby och de var bosatta på två ställen i Ödeshögs
by innan de 1836 kom till Ödeshögs gatugård där de ägde och
brukade 1/2 mantal.
Johannas kraft och energi räckte dock till mycket mera än att sköta
sitt hushåll och sin stora familj. Hon började med att öppna en
liten speceriaffär i en flygel vid gården. Denna växte och
expanderade undan för undan. Hon handlade med allt; sidentyger, mjöl,
kryddor och sill och mycket annat. När familjen byggde sig en ny mangårdsbyggnad
flyttade affären över dit. Johanna började göra resor till
Tyskland och Danmark och tog hem bl a tyger. För Ödeshögs kyrkby
och samhälle gjorde hon en stor insats, då det var hon som ordnade
med att den första stensatta gatan i byn tillkom. Hon började också
med torgdagar, varje tisdag. Senare skänkte hon altartavlan till Ödeshögs
kyrka, målad av G A Ängman. Hon såg även till att Ödeshög fick
apotek.
För Hästholmens samhälle har hon också haft en smått legendarisk
betydelse. Hon gick alltid klädd i svart sidenklänning av bästa
kvalitet, vinter som sommar. Vid ett besök i Hästholmen bar det sig
inte bättre än att hon fastnade med klänningen i en silltunna
(eller säger en annan version ett tunnband brast) och hon föll i
vattnet. I ilskan över detta lovade hon ordna med att Hästholmen
fick en hamn. Hur det nu är med detta , var hon i alla fall en av de
största aktietecknarna i Hästholmens hamn- och magasinsbolag. På
hennes initiativ tillkom också schweizeriet och telegrafstationen i Hästholmen.
Hamnen hade givetvis en stor betydelse för henne, då hon lättare
kunde eftersända varor.
 Johanna
och hennes make ägde som mest nio gårdar, bl a Hästholmens norrgård,
Jeanneberg, en gård i Slangeryd i Trehörna, och en i Kulltorp i Ödeshög.
I Slangeryd var det hon som hjälpte i gång den sedermera kände Trehörnabon
P J Johansson, han fick arrendera hennes gård där (här blev ju också
hälsobrunn).
Hon umgicks helst med andra handlare och tyckte om att spela vira och
priffe. Hon beskrivs som på ytan kärv och barsk, men i grunden rättvis,
snäll och rar. I det tysta hjälpte hon många behövande och vid något
tillfälle skall hon ha räddat någon som satt i bysättningshäktet
för obetalda skulder, fast denne fick först långt senare veta vem
som ingripit.
1867 blev Johanna änka. Vilken roll maken spelat i affärsverksamheten
är inte känd, men kanske fick han formellt och utåt åta sig vissa
förpliktelser. I husförhörslängden är det faktiskt han som kallas
"handelsman" och det antecknas även att han blivit dömd för
sabbatsbrott i form av "söndagshandel" på 1830-talet.
Så kom katastrofen i samband med fransk-tyska kriget och den
ekonomiska depression som kom på 1870-talet. Hon gick helt enkelt i
konkurs och större delen av hennes förmögenhet gick till spillo.
Till sist fick hon sin tillflykt i gatugårdens mangårdsbyggnad, som
hennes dotter då ägde (senare kallat Lööfska huset). Där hade hon
ett rum och kök, och hade även en liten mjölk- och äggaffär,
eller "mjölbod" som hon skötte ännu vid hög ålder.
I sitt äktenskap hade hon nio barn varav sju levde till vuxen ålder.
Hon tog även hand om fyra fosterbarn. Hon avled i maj 1899 och
begravdes på Ödeshögs kyrkogård. Då var alla affärer stängda
och samhället flaggade på halv stång. "Kistan syntes knappt
under alla kransar och buketter"
Hennes namn och minne lever ännu kvar i Ödeshög, vi kan bara nämna
Kalle Örnemarks staty och Handelshuset Johanna och Johanna marknaden
förstås.
Freddie Hallberg, Östergötlands Länsmuseum
Källor:
Husförhörslängderna för Ödeshögs socken
Ödeshögbor, Ödeshögs kulturnämnd, 1988
Ödeshög genom seklerna, Ödeshög, 1968
Tidningsklipp:
Mjölby tidning 1954-01-11
ÖC 1931-12-08
Östgöten 1940-12-17, d:o 1947-11-07
ÖT 1942-12-14
|