|
 Robert
Bohrn var murare under nästan hela sitt yrkesverksamma liv. Vid sidan
av sitt vanliga arbete sysslade han med att måla och teckna framförallt
det Linköping som han växt upp och levde i. Hans dokumentation av
staden finns ännu bevarad i Länsmuseets ägo.
Robert Bohrn föddes
9 januari 1877 i Linköping. Han uppger själv sitt födelsehem till
Djurgårdsgatan 13, vid "Gamla busstorget", i det s k pörtet
som låg mot gatan. Hans mor var tvätterskan Anna Lovisa Johansdotter.
Hon hade som ung kommit till Linköping, var inte gift men fick ändå
sex barn; två döttrar och fyra söner. Döttrarna dog som små, men
sönerna levde till vuxen ålder och åtminstone två av dessa kallade
sig Bohrn. I familjen fanns även hans mormor, Stina Johansdotter. Hon
sysslade bland annat med att ordna granris till begravningar. Moderns
arbete som tvätterska kunde inbringa en dagsinkomst på omkring 50 öre.
Robert Bohrn började som 14-åring arbeta hos en repslagare, senare
var han springpojke i en manufakturaffär, ornamentsslipare,
tunnbindarlärling och tegelbärare. 1901 kom han i murarlära och var
sedan kvar i detta yrke till hög ålder. Under perioder var han borta
på arbete på andra orter, bland annat var han med vid byggandet av
Adelsnäs nya slott.
Han var bosatt bland annat i Gottfridsberg och senare i Ramshäll, där
han hade en villa. Han gifte sig 1903 med Hildur, och de hade flera söner
och en dotter. Bland dem var Egiel en känd musiker.
Vid sidan av sitt arbete sysslade Bohrn med att måla tavlor och utföra
teckningar. Han började 1907 och i en stor mängd teckningar
dokumenterade han det Linköping som varit. Han var helt självlärd
och ytterst noggrann med detaljer.
 1926
började han med sitt samlingsverk kallat "Linköpingsmotiv",
vilket blev till en stor volym inbundna teckningar, färdig 1937. Den
omfattar omkring 300 teckningar, huvudsakligen av fastigheter i Linköping.
Dessutom gjorde han fyra mindre sådana volymer, med mer utförlig
text. Redan på 1940-talet väcktes frågan om inte Linköpings stad
borde förvärva Bohrns verk. Emellertid upplevde Bohrn och hans
familj att berörda myndigheters intresse inte var så stort även om
man fick halva löften om att saken skulle ordnas. De tyckte också
att priset som erbjöds var alldeles för lågt.
Efter många turer kom saken slutligen att ordnas så att
teckningarna, och även de oljemålningar som han gjort med liknande
motiv förvärvades av Linköpings stad och kom att överföras till
Östergötlands museum. Det hela slutfördes inte förrän efter
Robert Bohrns död. Från början hade han ställt ganska stränga
krav angående användandet av hans verk, men detta kom att mildras så
att museet, Gamla Linköping och Stifts- och landsbiblioteket skulle
fritt få publicera och använda hans bilder.
Det framgår att Borhn inte riktigt kände sig uppskattad efter förtjänst,
och han var väl medveten om värdet av sitt arbete, och att det borde
bevaras till eftervärlden.
Robert Bohrn deltog i flera utställningar, men såg det som en hobby
och ville inte sälja något. Det kan även nämnas att han var
ledamot i Folkets hus styrelse några år, och fackligt aktiv i
Svenska murarförbundets avdelning i Linköping. Han var också
verksam inom nykterhetsrörelsen.
Teckningarna i de bevarade volymerna är utförda med blyerts och för
det mesta färglagda med krita. Oftast är de försedda med både
ortsangivelse och datum. I texten som finns skriver Bohrn både om
personer, byggnader och händelser i Linköping liksom en hel del
annat. De är en guldgruva vad gäller förhållanden i staden, särskilt
från 1800-talets slut och 1900-talets början. Han skriver på ett
levande, spänstigt och ofta humoristiskt sätt. Vi får göra
bekantskap med exempelvis gamla näringsställen som "Krogen
Amerika" eller "Arga käringen" och gatuoriginal som
"Laschan", Springare-Gustaf och Galne David. Han har även
skrivit om t e x Krouthén, Luffaren Bruzell och arkitekten Janne
Lundin.
Robert Bohrn avled 1962, hans fru Hildur några år tidigare.
Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, december 2001
Källor:
Uppgifterna kommer i huvudsak ur tidningsklipp och handlingar som ingår
i Bohrns arkiv här på länsmuseet (nr 205)
Foto: Östergötlands länsmuseum
|