|
 Den 18 maj
1870 föddes Carl Gottfrid Andersson (sedermera Cege) i Hannäs
socken, nuvarande Åtvidabergs kommun.
Som
13-åring började han arbeta i Mörtebäcks kvarn i
hemsocknen. Han praktiserade sedan vid olika kvarnar i Småland
och Östergötland innan han vid 20 års ålder emigrerade
till USA. Där jobbade han under en tid på en farm i Kansas.
Snart återvände han emellertid till den bransch han kände bäst
och kom under fem års tid att arbeta vid Inter Ocean Companys
stora valskvarn i Topeka.
Hans håg för omväxling i livet ledde honom dock in på en
ny yrkesbana, nämligen fotografens. Carl Gottfrid jobbade upp
sig och öppnade egen ateljé i Kansas City som han drev i några
år. Dessutom trakterade han både orgel och fiol. Han hade även
förmågan att hypnotisera, vilket ett diplom från
scientologirörelsen i USA talar om.
Längtan till hemlandet blev dock för stor och efter 13 år
återvände han, 1903, till Sverige och Valdemarsvik. Samma år
övertog han den tio år gamla Fifalla Kvarn på orten och några
år senare en av gårdarna i Fifalla by strax utanför samhället.
Men hans intresse för fotografering kvarstod och han
dokumenterade flitigt händelser och platser i och kring
Valdemarsvik.
När ortens sparbank bildades 1905 var Carl Gottfrid – nu
med efternamnet Cege – ”först till kvarn” och fick
sparbanksbok nummer 1. År 1917 var han en av initiativtagarna
till bildandet av Svenska Tullkvarnars Riksförbund, där han
var ordförande åren 1921-41. Detta var under kvarnarnas
gyllene tid då det fanns mjölnare i varje liten ort med självaktning.
Efter att ha avgått som förbundets ledare förblev han dess
hedersordförande livet ut. Men även lokalt utnyttjades hans
kunskaper och samhällsengagemang. Carl Gottfrid Cege var
ledamot i både Valdemarsviks hälsovårdsnämnd samt
styrelsen för fabriks- och hantverksföreningen.
Den gode Cege hann uträtta ovanligt mycket fram till sin död
2 november1961. Då hade han hunnit fylla 91 år. Tre år
senare avslutades verksamheten i Fifalla Kvarn, då den siste
arrenderande mjölnaren upphörde med sin gärning. Byggnaden
inrymde sedan annan verksamhet fram till rivningen den 24
januari 1995. Men spåren av hans fotografiska gärningar
finns kvar i form av över 2 000 glasplåtar som utgör en
oerhört värdefull pusselbit i ortens historia. En
tacksamhetens tanke går därför till den man som med
kamerans hjälp givit efterföljande generationer en inblick i
gångna tiders liv och leverne i Valdemarsvik.
Hannes Carlsson, Valdemarsviks kommun, oktober 2002
Källor: Intervju med Ingemar Ahlström
Artiklar ur Norrköpings Tidningar nov 1961, Norrköpings
Tidningar1964.
Pastorsexpeditionen Valdemarsvik
|