|
 Charlotta
(Charlotte) Cronhielm föddes 1784 i Linköping och var dotter till
greve Carl Emil Cronhielm och Hedvig Ulrika Boije af Gennäs. Fadern
var till 1789 innehavare av kronbränneriet i Linköping och därefter
ägare av Ryds gård utanför Linköping. Modern kom från Orrnäs i
Ödeshög. Sedan fadern dött flyttade familjen till en gård på Ågatan
i Linköping. Hon hade fyra bröder och två systrar.
1817, då hon var
33 år, och tydligen upplevde sig själv som "på överblivna
kartan" gifte hon sig med löjtnanten vid Smålands
husarregemente, senare major Johan Göran Berger. Två år senare tog
han avsked och blev ägare till Biskopsberga i sin födelsesocken,
Allhelgona, där han var bosatt som lanthushållare. Han skall ha
varit gift tidigare. I äktenskapet föddes fyra barn, varav dock tre
dog tidigt, och dottern Clara vid 20 års ålder 1842.
Tydligen var äktenskapet inte så lyckligt, då Berger beskrivs på
ett ganska negativt sätt, som en egenkär, retlig och disharmonisk
person. Han lär ofta ha använt orden "Min söta Charlotte"
i en allt annat än vänlig ton. Dock verkar hans hustru ändå på sätt
och vis ha hållit av honom och sett med beklagande på hans person.
Han var också en ganska dålig ekonom och gjorde av med mycket
pengar. Emellertid hade han en musikalisk begåvning och var "känd
som en lyckad kompositör". Han tonsatte flera av hustruns
dikter.
Charlotta Berger hade redan innan giftermålet börjat skriva. Hon
utgav anonymt och under signatur både moraliserande sentimentala
familjeromaner och sensationsromaner, "rövarromaner" kan
man säga. Med titlar som "Trollgrottan i San Miniatos dal",
"Hilda och Ebba eller ruinerna vid Brahehus", "Albert
och Louise eller den dubbla upptäckten". Hon skrev också en mängd
noveller och översatte teaterpjäser från franska. Hon medverkade i
flera tidningar och tidskrifter, i Aftonbladet, Magasin för konst,
nyheter och moder, Östgöta Correspondenten och Salongen: tidning för
fruntimmer. Hon skrev också en mängd dikter, många i
skillingtryckstil, varav några också tonsattes. Flera av dessa blev
mycket populära. Under senare år utvecklades hennes författarskap i
mer realistisk riktning, t ex Noveller (1846).
Hon skrev även följetonger i tidningar, t ex "kapten
Dunderbergs första och andra resa". Hennes sånger, poem och
noveller är enkla och okonstlade men ger ej sällan uttryck för en
diskret satir. Hon var även en flitig brevskrivare. Brevsamling och
manuskript ska på 1970-talet ha funnits hos en dottersonson till en
bror till henne: lagman Tage Silfversköld i Mjölby.
1844 sålde paret Biskopsberga och flyttade till Linköping. Hon hade
där sina två systrar, Emellertid trivdes maken ej där utan for ofta
till Stockholm där han kunde vistas månader i sträck. En av
Charlottas systrar beskrev situationen så att "Han har redan förtärt
hälften av Charlottas arv, och resten går väl åt i Stockholm, det
är jag viss om". och "Charlotte mår förträffligt då hon
slipper sin otäcka, gräsliga man". Charlotta har i dikten
"Ungkarlslivet" på sätt och vis skildrat sina funderingar
om makens tillvaro i Stockholm. Familjen ansåg sig tvungen att ha två
anställda, men ekonomin var, trots att Charlotta hade ett gott
ekonomisk sinne, tidvis ansträngd.
Charlotta Berger avled i Linköping 1852. Hennes man flyttade samma år
till Stockholm där han avled fyra år senare.
Till hennes mest kända dikter hör säkert "Kors på Idas
grav".
(Många har kanske hört den travesterad som nubbevisa).
Inledningen
lyder:
"Mossbelupen hydda står vid Heclas fot.
Höga granar skydda den mot stormens hot.
Men därinne, sorgsna minne.
Livets storm en ros bröt av.
Än vid strand vi finna kors på Idas grav"
Som en kuriositet kan nämnas att Anton Ridderstad i sin minnespark
vid Berga reste en staty över Charlotta Berger, som f ö var bekant
med familjen Ridderstad.
Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, april 2002
Källor:
Elgenstierna: Svenska adelns ättartavlor (1926)
Svenska män och kvinnor. (1942)
Nordisk familjebok, del 2 (1904)
En bok om Skänninge. Red. Gunnar Rörby. (1976)
Ove Hassler: Narcissen på Stångån., s. 118-158. (1978)
Tidningsartiklar:
Östgöta Correspondenten 1963-08-21, 1977-02-21.1978-08-05,
1978-08-12
Folkbladet Östgöten 1981-07-27
|