 Än
i dag kan man få höra berättelser om stråtrövarna Hjert
och Tector, som intog en dominerande plats i 1800-talets
kriminalhistoria. Tector, vars fullständiga namn var Conrad
Pettersson, föddes i Rehnstad, Svanshals, 30 april 1838.
Fadern, statdrängen Peter Tector, var av så kallad
tattarsläkt och ökänd i trakten. Han undergick bl.a.
kyrkoplikt i Svanshals och straffades för flera resor stöld.
Conrad gick i föräldrarnas fotspår och 1855 straffades han
för snatteri i Jönköping och 1857 blev det fängelse på
vatten och bröd i Linköping. Han återvände till
hemsocknen, gifte sig med en flicka från Kyleberg med vilken
han fick två barn.
1863 övergav han familjen och flyttade till Stockholm där
han efter några försök som murare blev förbrytare på
heltid. Han åkte fast för flera grova brott och dömdes till
fängelse och förlust av tio års medborgerliga rättigheter.
Under Långholmsvistelsen blev Tector bekant med smålänningen
Hjert. De båda kom överens om att efter frigivandet utföra
den stora kuppen, som skulle göra dem rika, varefter de
skulle bege sig till Amerika.
Natten den 31 augusti 1874 låg de i bakhåll vid Nafsta i Södermanland
för diligensen mellan Malmköping och Eskilstuna. De hade
noga planlagt kuppen och låg beredda vid en grind på var sin
sida av vägen. Vid den aktuella tidpunkten närmade sig en
skjuts och när kusken hoppade av för att öppna grinden,
inledde Tector skottlossningen, men bommade. Hjert siktade bättre
och träffade den chockade kusken i halsen. Kusken avled
omedelbart. En passagerare försökte ta tömmarna och fly men
även han blev skjuten och avled dagen därpå. Återstod nu
att försäkra sig om bytet. Det blev en chock när de upptäckte
vilket fruktansvärt misstag de begått. Där fanns inga
pengar. Det var en privatskjuts och inte postdiligensen. De båda
mördarna försvann i panik när de hörde den riktiga
postdiligensen närma sig. Trots svåra smärtor kunde
passageraren innan han avled ge en del upplysningar.
Det blev alltså ingen Amerikaresa för Hjert och Tector. De
flydde in i Östergötland, stal häst och vagn hos
kyrkoherden i Kristberg och begav sig neråt Småland. Nu gällde
det att skaffa pengar till Amerikaresan på något annat sätt.
Banken i Oskarshamn skulle få släppa till dem. Efter ett mödosamt
inbrott stod de inför fyra väl låsta kistor. De tog med sig
den lättaste och besvikelsen blev än en gång oerhörd då
kistan innehöll bara papper, reverser och växlar för
miljonbelopp, men för de båda tjuvarna helt värdelösa.
Nu förslog Tector en turné till Gotland, som han väl kände
till efter tidigare besök, då han även där straffats för
diverse brott. Efter en månads stöldturné på ön återvände
Hjert och Tector till fastlandet i en stulen båt och sedan
fortsatte de till Stockholm.
Nu var de efterlysta. Hjert infångades på Liljeholmens
station under dramatiska omständigheter. Tector upptäcktes
vid Södertälje central. Flera poliser jagade honom mot Järnahållet.
När han upphanns hotade han att skjuta poliserna men avväpnades
efter ett handgemäng och tillfångatogs. Mördarna
rannsakades först i Stockholm. När man upptäckte att de var
skyldiga till dubbelmorden fördes de till Nyköping för
rannsakan. Därefter till Oskarshamn och Visby, vars häradsrätter
ju hade en del otalt med de båda förbrytarna.
Det hela kunde bara gå på ett sätt. Båda dömdes till döden.
Båda sökte nåd men fick avslag. Avrättningarna bestämdes
äga rum i maj 1876. Tector avrättades på Gotland och Hjert
utanför Malmköping i Södermanland. De skrämmande scener
som utspelade sig vid deras avrättningar resulterade redan året
därpå i kunglig förordning om att avrättningar ej längre
fick vara offentliga folknöjen. Avrättningarna satte också
fart på diskussionerna om dödsstraffets vara eller inte
vara, men det skulle dröja ända till 1910 innan den sista
avrättningen ägde rum i Sverige.
Gunilla Christensen, Ödeshögs bibliotek, oktober, 2002
Källa:
Artikel av Paul Karlsson i hembygdsboken I Rökstenens bygd |