|
DAVID
WALLIN |
 Det
är en konst att vinna guld i olympiska spelen, men att vinna
OS-guld i konst är ännu färre förunnat. Likväl var det
just detta som målaren David Wallin lyckades med i Los
Angeles 1932.Guld i konst? Vad är det? Faktum är att det från 1912 till och med 1948 tävlades i minst fem kulturgrenar vid de olympiska sommarspelen. Concours d´Art var det officiella namnet på kulturtävlingarna som inleddes i Stockholm 1912. Litteratur, måleri, arkitektur, skulptur och musik var grenarna, som inte avgjordes på Stadion utan av en jury hade bedömts långt före spelen. Under spelen fanns konstverken till beskådande i en lokal på Karlavägen 10, och pristagarna fick medaljerna på posten. Svenskarna var från början kallsinniga till dessa kulturgrenar, vägrade till och med att arrangera Concours d´Art 1912, men gick med på att stå för omkostnaderna om internationella olympiska kommittén skötte arrangemangen. Inte förrän 1932 i Los Angeles ställde svenska konstnärer upp men då var det en desto mera välmeriterad trupp. Elva målare, bland andra Isaac Grünewald och Bruno Liljefors, tolv skulptörer med Carl Eldh i spetsen, tre glasgravörer och två arkitekter fyllde ett eget utställningsrum med 53 verk. Svenskarna ville bara ställa ut - inte tävla - men det brydde sig inte juryn om och så stod plötsligt David Wallin där med en guldmedalj i måleri. David Wallin föddes 1876 i Östra Husby på Vikbolandet. Han var son till hemmansägaren och snickaren Alexander Wallin och Inga Helena Larsdotter och växte upp på Varby gård. Hemmet var strängt religiöst och Fadern läste dagligen högt ur bibeln och Rosenius skrifter. Sonen David drömde dock om att bli målare och så småningom lämnade han hemmet, flyttade till Norrköping för att bli biträde i en handelsbod. Han fick också arbete som målarlärling. Detta var mellan åren 1893 och 1896. Därefter blev det Stockholm och Konstakademien tillsammans med bland andra Ivar Arosenius och John Bauer. Och så förstås Paris och London.  David Wallin var en skicklig porträttmålare och mycket
produktiv. Hans fru Elin och deras sju barn var hans
vanligaste modeller. I tävlingarna i Los Angeles hette hans
segertavla "Vid Arilds strand". Sportjournalisten
David Jonasson (”Mr. Jones”) beskrev den så här:
"Tavlan är en vacker färgsak, hållen i Wallins skira,
något diffusa färgskala och präglad av hans friska
skildringssätt. Den har intet sportsligt inslag utan är en
viloscen efter bad. En kvinna träder fram i den nordiska
bleksolen, vackert halvnaken. Hon ser ut som om hon frös en
smula och har ett tankfullt drag över ansiktet, som om hon
ville säga:´den som ändå stode och badade på en strand i
det soliga Californien´. En annan dam har sjunkit ned bland
klipporna och somnat in under solbadandet med en gosse i knät.
Och skuggan har börjat falla över henne. Som sagt, en
nordiskt kylig färgsymfoni, en sträng och knapp komposition;
man förstår, att den skulle kunna göra starkt intryck nere
i detta den eviga och vitglödgade solens förlovade land. Och
visserligen var den inte sport, men i alla fall ´efter sport´,
en hymn till fri och frisk luft".Ett annat av Wallins verk som tävlade i Los Angeles, Vila efter badet, finns i Östergötlands länsmuseums samlingar. 
David Wallin dog 1957, nio år efter att de sista olympiska kulturmedaljerna delats ut. 1936 dominerades den andliga spisen av Hitlers nazipropaganda, och i London 1948 sjöng Concours d'Art sin svanesång. Anders Karlin, Norrköpings stadsmuseum, jan 2003 Anders Karlin, Norrköpings stadsmuseum, jan-2003 Källa: ”Från Pelle till Pillan – Östgötarna i OS”, av Gunnar Hagberg och Magnus Höje |
| Tillbaka |