FRANS SALOMONSSON
1821-1890

Frans Salomonsson i Mjölby norrgård var en betydande man i Mjölbys historia. Precis som ”Mjölbykungen” (Carl Göran Hagelin) förekommer han i flera episoder från mitten av 1800-talet. Denne energiske och driftige person var känd som både mjölnare och byggmästare. Den omfattande verksamhet som Frans iscensatte, gjorde honom till en av Mjölbys viktigaste arbetsgivare på sin tid.

Frans föddes 1821 i Mjölby norrgård som son till mjölnaren Salomon Nilsson och hans hustru Maria Catharina Carlsdotter. Frans hade en äldre bror, Carl Petter. Denne kom i jämförelse med sin bror att spela en mer undanskymd roll.

Omkring 1855 övertog Frans gården och kvarnarna och gifte sig med Hedda Christina Andersdotter från Adelöv i norra Småland. Med henne kom en ödesdiger sjukdom in i familjen. Hon hade ett medfött hjärtfel som ärvdes av flera av barnen. Av de sju barnen levde bara tre till vuxen ålder.

Frans Salomonsson lät bygga upp den nuvarande mangårdsbyggnaden vid norrgården 1878 och även en ny storslagen ladugård. Mangårdsbyggnaden lär ha byggts i helt kvistfritt timmer vilket noga övervakades av ägaren. Även norrgårdens kvarn och spånhyvel och Sågarkvarnens kvarn nybyggdes. Den vattendrivna spånhyveln skall ha varit en av Östergötlands första. På Norrgårdsholmen uppfördes en smedja och Frans lät även flytta dit en byggnad från Bjälbo och däri inrätta brännvinsbränneri, med stora utrymmen för brännvinsförvaring. Här är nu (2003) vandrarhem. Han lät upprensa vattenådrorna och anlägga vattenledare av sten och trä.

Även inom jordbruket företogs en hel del förbättringar som nyodlingar och utdikningar. Han var över huvud taget mycket intresserad av byggnadsverksamhet både i sten och trä. Det var vid den här tiden inte ovanligt att mjölnare även var byggmästare. Salomonsson var också känd som fackman och byggmästare inom allt som hade med kvarnverksamheten att göra. Han hade även sitt finger med i flera av samhällets andra nyföretag vid denna tid. All denna verksamhet medförde att han blev en av samhällets viktigaste arbetsgivare.

Frans Salomonsson var säkerligen en myndig och självmedveten man som verkar ha haft en drastisk och grovkornig humor. Av Frans August Andersson, som var Salomonssons kvarnarrendator från 1868 och framåt tecknas en mycket positiv bild av Salomonsson som en välvillig, pålitlig och verksam person, expert inom sitt gebit.

Han var emellertid inte så skrivkunnig. Han lät i sin hemmagjorda bokföring istället rita symboler. Vid något tillfälle lär det efteråt ha varit svårt att se om han ritat en ost eller ett kvarnhjul. Frans använde ibland bakvända meningar. ”Inte ser ni när jag ropar och inte hör ni när jag vinkar era döskallar”.

Hans fru Hedda var lite svag för Mjölbykungen (Carl Göran Hagelin) och det hade hennes man märkt. Så han retade henne och sa ”Vill du ha nåt Hedda?, en ny kappa kanske eller en ny hatt? eller ska jag gå och hämta Göran?” Om sin son Per lär han ha sagt följande älskvärda ord: ”Han är så dum så han duger inte till präst en gång”.

Frans Salomonsson avled 1890 under en resa till Medevi brunn där han hade tänkt tillbringa en termin. Norrgården övertogs av sonen Per som även lät bygga villa Granudden vid kyrkan. 1915 flyttade han från Mjölby och hade dessförinnan skänkt Granudden till att bli ny prästgård. Norrgården med dess fall inköptes därefter av Mjölby stad och detta möjliggjorde sedan den elektriska kraftstation som byggdes 1927.

Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, oktober 2003

Källor:
Andersson, Per Mjölbybor, (Mjölby, 1981)
Bjälnäs, Agnar Torparpojken som hade pennan kär ( Frans August Anderssons självbiografi) (Linköping, 1997)
Mjölby hembygdsförenings arkiv bestående av tidningsartiklar och nedskrivna uppgifter av August Linder, Robert Karlsson och Carl Zachrisson

Tidningsartiklar:
Kommunkuriren 1992-03-18
Östgöten 1942-01-16