|
KARL
JOHAN JONSSON |
 En
del personer kan bli mer kända för sin ålderdomliga eller
originella bostad än för sin originella personlighet. Ibland
kan bostaden till om med vara värd att föreviga på ett
vykort. Så med Kalle i Slägghult. Vykortet med gubben och
hans gamla stuga utgavs av pappers- och vykortsaffären i
Boxholm någon gång vid 1900-talets början.Karl Johan Jonsson föddes den 6 januari 1825 på Gärdslätts ägor i Rinna socken i sydvästra Östergötland. Han var son till dåvarande pigan Eva Sofia Månsdotter. Fadern var, av allt att döma en Jonas Persson, som var nära släkt med hennes husbondefolk. De ville få det hela nedtystat mot att barnafadern fick erlägga en summa pengar. Efter flera turer i ärendet dömdes denne slutligen till böter och till att betala barnuppfostringshjälp. Då modern senare var piga på annat håll så placerades Kalle hos fosterföräldrar i ett torp som hette Håksbo. Eva Sofia kom senare till Ekeby och gifte sig 1842 med torparen Nils Johan Strömstedt . De båda tog hand om Kalle, bildade familj och bosatte sig så småningom, år 1857, på torpet Slägghult, som var beläget på Lilla Bäcks ägor i Ekeby. Lilla Bäck tillhörde Boxholms säteri. Paret hade inga gemensamma barn, men i två tidigare äktenskap hade Nils Johan flera barn, bland annat en son, Anders Petter. Denne blev senare mjölnare och byggmästare och är identisk med den ” Lille Byggen”(Byggmästaren) som skildras i Frans August Anderssons självbiografi (se nedan). Kalle sägs i sin ungdom vara ”liten och klen, ofärdig”. ”Sjuklig, klen och oförmögen”. ”Sjuklig, ej arbetsför” , står det också senare. Om modern får vi veta att hon är ”straffad för att hon mjölkat annans ko”. Då han var i 16-årsåldern synes Kalle någon tid varit i Blåvik. Annars var han hela tiden sedan skriven hemma i Slägghult. Dock har hans hälsa måhända förbättrats när han nått mer mogen ålder, för då finns inga dylika anteckningar. Då får vi bara veta att han är utfattig och därför slipper mantalspengar. Hans betyg vid husförhören är tämligen goda.  Kalle,
som var ungkarl, bodde kvar i stugan efter sin mors och
styvfars död i mitten av 1870-talet. Fast under två korta
perioder mot 1800-talets slut fanns andra personer inneboende.
Han levde enkelt och primitivt, tiggde ibland, sålde kvastar
för några ören och fick allmosor av vänliga besökare. Det
var nämligen åtskilliga som besökte platsen för att se den
ålderdomliga stugan. Det var en ”flerhundraårig” ryggåsstuga,
belägen inne i en vik nära Sjögarpesjön, något fallfärdig
med spruckna och mossgröna tegelpannor, skevande takås och väggar
som ej målats på länge. Inne fanns två rum, det ena var
belamrat med skräp, i det andra bodde han. På en byrå fanns
en säregen prydnad, en gulmålad porslinspotta som han använde
som soppskål. Han beskrivs av en besökare som ”nöjd med
sin lott, han sa inte så mycket, men av solvargssgrinet förstod
man att han trivdes med ensamheten och sitt primitiva levnadssätt”.
En gång blev han pikad för något av en som hette Adamsson.
Han svarade då ”Var det inte din far de kallade Strump-Adam”?
Han hade fått detta namn för att han en gång stulit - ja ni
kan själva gissa vad.Det sägs att stugan ansågs så värdefull att en tjänsteman från Nordiska museet, någon gång kring sekelskiftet 1900, besökte platsen och erbjöd Kalle att flytta stugan till Skansen och att han själv skulle få flytta med till huvudstaden och där få ”fritt vivre” till sin död. Men detta ville han inte. Ej heller ville han flytta till ålderdomshemmet. Till sist beslöts i alla fall att han skulle hämtas till denna inrättning. När man i början av oktober 1906 kom till det lilla torpet i Slägghult fann man Kalle död i stugan, han hade varit död ett par dagar. ”Det verkade nästan som han ville överlista dem”. Efter detta revs stugan och timret kolades. Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, augusti, 2003 Källor: Jag var en herrgårdsflicka, Margareta Lindström ( 1964) Ett sekel i Ekeby. Utg. Av Ekeby hembygdsförening (1998) Gods och gårdar – sydvästra Östergötland W. Von Sydow (red) (Uddevalla, 1940) Uppgifter från Carl Johan Stark.. ÖLM, Enskilt arkiv nr 262. Torparpojken som hade pennan kär, självbiografi ( av Frans August Andersson). Utgiven av Agnar Bjälnäs ( 1997) Kyrkböckerna för Ekeby och Rinna församlingar. Göstrings härads dombok 1825. Uppgifter meddelade av Gunilla Kindberg, Boxholm. |
| Tillbaka |