Christoffer Brandt från Herrestad utanför Vadstena tog tidigt värvning som soldat. Han var en god vissångare och några av hans visor användes vid svenska regementen för att underlätta de tunga marscherna. Sin andra karriär gjorde Brandt som skräddare i Vadstena.

Christoffer Brandt föddes 1833 i ett soldattorp som tillhörde Herrestad domargård. Han var son till livgrenadjären Gustaf Hertel och hans hustru Maja Kajsa Jonsdotter. På 1850-talet tog Brandt själv värvning och blev soldat och så småningom korpral till graden. Han gifte sig med den tre år yngre Augusta Ivar. De hade tillsammans två döttrar; Mathilda och Hilma.

Brandt kunde många visor och sånger som han gärna använde sig av bland manskapet och vid marscher.Han var känd för detta även bland de högre officerarna. Vid regementet fanns en musikdirektör; Frans August Frieberg. Denne lät tryckta en hel del av dessa musikstycken under rubriken "Korpral Brandts visor". I inledningen till detta häfte fick även Brandt komma till tals och berätta en del om visorna och den nytta och glädje man kunde ha av dem. Han uppmanade gärna manskapet att sjunga vid marscher om de kunde några bra sånger, men sådana med mindre lämplig text tyckte han att de skulle "stoppa i ränseln".

På 1880-talet tog Brandt avsked från tjänsten och flyttade in till Vadstena där han en tid bodde i en stuga vid "Susenborg", nära hospitalet. Senare ägde han en tomt mellan Rådhustorget och Slottsgatan, intill "Hotell Wadstena". Efter att hans första hustru avlidit gifte han om sig med Sofia Åkerberg, som var elva år yngre. Det äktenskapet var barnlöst. Brandt blev nu verksam som skräddare, något han troligen sysslat med även tidigare, vid sidan av soldatsysslan. Brandt tillhörde för övrigt en gammal skräddarsläkt.

Makan Sofia drev finbageri i samma fastighet under många år, med bröd av erkänt god kvalité. Brödet bars ut till kunder av en liten rund gumma som gick under namnet "Nyktra", men egentligen ska ha hetat Augusta Ahlberg. Den äldsta dottern Mathilda blev dövstumslärarinna. Den yngre, Hilma, blev kvar i staden och avled 1956.

Brandt levde inte helt på bar kvist utan tycks ha stoppat undan en del pengar efterhand. En del av dessa placerade han hos Vadstena Enskilda Bank, vilket höll på att sluta med en katastrof. På resa till Stockholm hörde Brandt av en händelse talas om en annalkande konkurs för banken. Snabb i handling som han tycks ha varit, uppsökte han vid sin ankomst omedelbart ett bankkontor och ordnade så att hans pengar mot fullmakt kunde lyftas. På det sättet räddade han sina tillgångar och slapp dela det öde som drabbade så många andra sparare.

1899 avled Brandt efter en längre tids sjukdom. Den sympatiskt hållna dödsrunan talar om "en gammal hedersman, avhållen av alla". Hans och hans andra makas gravvård finns på nya kyrkogården i Vadstena medan den första makan och döttrarna ligger begravda på kyrkogården vid Klosterkyrkan.


Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, mars 2004

Källor:
Elisabeth Hollman-Johansson Jag minns min barndoms Vadstena. (2 uppl. 1992)
Tidningsartikel, 1899, utan känt datum, citerad i Östgötabladet 1949-07-01
Korpral Brandts visor, utgivna av F A Frieberg
Kyrkböckerna för Herrestad, Sankt Pers och Vadstena församlingar