Fru Graver på Rodga är än idag en legend, inte minst eftersom hon sägs gå igen i trakten av sitt hem. Hennes märkvärdiga levnad förde henne till en utomordentligt stark position som oinskränkt härskarinna på godset Rodga, sydväst om Simonstorp.

Magdalena Eurenius föddes 6 februari 1730 i Torsåker i Ångermanland, som dotter till kyrkoherden Jöns Eurenius och hans hustru Katarina Rehnhorn. Som en kuriositet kan nämnas att hennes farfar 1676 ingav en inlaga till trolldomskommissionen med redogörelse för en färd till Blåkulla, som han med tvång sades ha utsatts för två år tidigare. Inte mycket är känt om hennes tidiga liv, men i början av 1760-talet arbetade hon som guvernant hos handelsmannen Jacob Graver i Stockholm. Graver, som var nybliven änkling fattade tycke för den unga guvernanten och 1763 gifte sig paret. Det skilde 22 år mellan makarna. Paret fick två barn; Johan Jakob, 1765 och Johanna Maria, 1767.

År 1763 köpte Graver godset Rodga och familjen flyttade dit. I köpet ingick ett segelduks- och buldanväveri och även Hults bruk. Jacob Graver blev således en mycket inflytelserik person i bygden. Hela köpesumman hade uppgått till 1 185 000 daler kopparmynt. Allt talar för att Graver var en duglig och framgångsrik affärsman och att verksamheten under hans tid blomstrade. 1779 dog Jakob Graver och i händelseförloppet efter hans död lyckades Fru Magdalena Graver få mycket fördelaktiga arvsvillkor. Rykten gick om att hon sett till att förfalska testamentet. Hon var nu ägare till bland annat Rodga och Malmö säterier i Kvillinge. Kort efteråt gifte Magdalena om sig med den 34-årige häradshövdingen Christian Brandt. Själv var hon 53 år vid giftermålet. I ett slag hade hon skaffat sig en verklig maktposition och dessutom fått en ung make i boet.

Fru Graver var nu Rodgas självskrivna härskarinna och sägnerna om henne är många. Vad som är sanning och vad som är folkfantasi är svårt att säga. Vi låter i alla fall hennes dotterdotterdotter, författarinnan Aurora Ljungstedt beskriva henne: "... en sträng och stolt fru, det fanns inte en själ som inte slog ned blicken inför hennes mörka, hotfulla ögon. Visst förde hon en sträng, men också lysande regering." En "Anders i Hagalund" som dog vid 100 års ålder 1907, var en av de sista som hade personliga minnen av henne. Som tioåring hade han varit inne i köket på Rodga, hon hade då frågat honom om något och blivit så nöjd med svaret att hon sa: "Du svarar som en hel karl, ge honom en sup." Så fick han följa med hushållerskan och få supen i fråga.

Fru Graver dog den 10 januari 1819 och begravdes i en dunge nära gården där båda hennes äkta män redan jordats. Gravplatsen omgavs av en stenmur och gravstenen var av vit kolmårdsmarmor. En tvist med prästen i Simonstorp troddes ha lett till att de inte ville begravas vid kyrkan. Efter hennes död ska hon ha föreskrivit att kistan skulle köras i galopp till kyrkan i Simonstorp för att prästen skulle hinna läsa över henne innan Djävulen tog henne. Det var ganska halt vid tillfället, men folket tordes ej trotsa hennes önskan. De körde så fort det gick till kyrkan och sedan i sakta mak åter till den utsedda graven vid Rodga. Det hade då börjat bli mörkt. Folket vid Rodga mötte kistan och följde den med mer än 300 bloss.

Även efter sin död ska denna märkvärdiga kvinna ha påverkat Rodga. Sägnerna och historierna om hur hon visat sig på godset är otaliga. Visade hon sig i grått betydde det olycka för den som såg henne. Man vågade inte säga hennes namn av rädsla för att hon skulle visa sig. Man sa bara "hon".

Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, november 2004
 

Källor:
Forsberg, Karin, Hults bruk 1697-1947. (Stockholm, 1949)
Slott och herresäten i Östergötland, del 2 (Malmö, 1971)

Nedskriven berättelse av justitierådet Einar Stenbeck, 1932 (ÖLM, topografiska arkivet)

Tidningsartiklar:
NT 1945-05-19, 1979-09-03, 1981-07-07, 1983-08-09, 1986-07-07, 1988-04-06, 1993-10-11, 1997-07-22.
ÖC 1975-11-08.
ÖD 1932-12-10, 1945-05-17, 1950-01-07, 1950-01-21, 1950-02-25.