|
Signe
Sandberg anställdes 1946 som distriktssköterskebarnmorska
för S:t Anna, Skällvik och Börrum i den östgötska
skärgården. Hon levde till stor del för sitt arbete och
bodde under sin tjänstgöringstid i den gamla
barnmorskebostaden i Sjövik, Tjärholm. Signe blev den första
distriktsköterskebarnmorskan som anställdes i Östergötland.
I hela 23 år stannade hon vid sin post innan hon på ålderns
höst återvände till sina hemtrakter i Gästrikland.
Signe Sandberg, som var född 1907 i Bomhus, Gävleborgs län,
utbildade sig först till sjuksköterska och genomgick
därefter distriktssköterskeutbildningen vid Statens
distriktssköterskeskola i Stockholm och anställdes som
distriktssköterska 1934 i Hemse kommun på Gotland, där hon
stannade till 1940. Hon fortsatte sedan att utbilda sig och
1940-1942 genomgick hon barnmorskeutbildningen i Stockholm.
Goda
vänner i Linköping lockade henne till fastlandet och
Östergötland. Först blev det Linköping en tid, innan hon
1946 tackade ja till en anställning i skärgården. Orsaken
till att syster Signe valde det ensamma arbetet i
skärgårdskommunerna vet vi inte. Kanske var det så att hon
trivdes bättre med det mera självständiga arbetet som
distriktssköterska och barnmorska. Hon har själv antytt att
hon kände en "kallelse", på den TV-film som spelades in
1963. Hur som helst så trivdes hon mycket bra i skärgården.
Det är inte överord att säga att hon gjorde en enastående
insats för ortsbefolkningen. Dygnet runt var hon beredd att
resa till sina patienter, varav många bodde på öar dit hon
var tvungen att åka båt eller ta sig fram på isen. Periodvis
hade hon egen båt, men annars anlitade hon skepparna i
trakten. Hon hade egen bil som fortskaffningsmedel på land,
men berättar också i TV-filmen att hon gärna körde bil på
isen, om ortsborna försäkrade att den höll. Hennes bilfärder
på de ganska smala och slingriga vägarna var kända av
ortsborna.
Signe
hade många "förrättningar" under en dag. När hon började sin
tjänstgöring i S:t Anna var det fortfarande vanligt med
hemförlossningar och 1946 förlöste hon 14 barn. Under sin
tjänstgöringstid fick hon uppleva en minskning av
hemförlossningarna då ett ökande antal kvinnor sökte sig
till barnbördshusen i städerna. Den förebyggande mödravården
byggdes ut under hennes yrkesverksamma år och så även
barnhälsovården. Hon tog tidigt till sig nyheter och använde
dem i sitt arbete.
Utöver sitt arbete som sjuksköterska och barnmorska
engagerade hon sig även i den kommunala verksamheten. Hon
hade en fin sångröst och framträdde ofta som solist i
kyrkan. Hon hade sin "portabla orgel" med sig i stugorna och
spelade och sjöng ibland för patienterna. Flera S:t Annabor
minns säkert också att hon "sjöng ut" personer som avlidit
hemma.
Syster Signe var en mycket generös och gästfri person. Hon
tog gärna emot kollegorna från Linköping som tillbringade en
och annan semestervecka hos henne. Hennes generositet visade
sig också i att hon periodvis tog hand om flyktingbarn som
behövde miljöombyte.
Signe Sandberg stannade i S:t Anna i nästan 23 år och blev
hyllad vid en högtid i S:t Anna kyrka när hon slutade. Efter
sin pensionering flyttade hon tillbaka till sina
barndomstrakter och bodde i Gävle till sin död 1989.
Elsy Nilsson, Linköping, Ragnhild Selhammar, Söderköping,
oktober 2004
Källor:
Norrköpings tidningar:
-januari 1970"150 Sankt Annabor mötte upp för att avtacka
syster Signe",
-11/2 1963 "TV hos syster Signe i förbifarten",
-25/10 1989 "Signe Sandberg död - berömvärd insats för
skärgårdsborna",.
SVT, 1963, TV-program "I förbifarten"
Provinsialläkare Liidia Mägis minnen av syster Syster Signe
(brev till Elsy Nilsson), 2003
Intervju med Signe Sandberg gjord av kollegan Greta Hurtig
från Linköping, ung. 1960 (kasett)
Samtal med två grannar i Tjärholm Berta Eklund och Margit
Pihl, 2004
Telefonsamtal med kyrkoherde Bo Strömberg, syskonbarnbarn
till Signe Sandberg, 2004
Tillbaka |