Signe Sandberg anställdes 1946 som distriktssköterskebarnmorska för S:t Anna, Skällvik och Börrum i den östgötska skärgården. Hon levde till stor del för sitt arbete och bodde under sin tjänstgöringstid i den gamla barnmorskebostaden i Sjövik, Tjärholm. Signe blev den första distriktsköterskebarnmorskan som anställdes i Östergötland. I hela 23 år stannade hon vid sin post innan hon på ålderns höst återvände till sina hemtrakter i Gästrikland.

Signe Sandberg, som var född 1907 i Bomhus, Gävleborgs län, utbildade sig först till sjuksköterska och genomgick därefter distriktssköterskeutbildningen vid Statens distriktssköterskeskola i Stockholm och anställdes som distriktssköterska 1934 i Hemse kommun på Gotland, där hon stannade till 1940. Hon fortsatte sedan att utbilda sig och 1940-1942 genomgick hon barnmorskeutbildningen i Stockholm.

Goda vänner i Linköping lockade henne till fastlandet och Östergötland. Först blev det Linköping en tid, innan hon 1946 tackade ja till en anställning i skärgården. Orsaken till att syster Signe valde det ensamma arbetet i skärgårdskommunerna vet vi inte. Kanske var det så att hon trivdes bättre med det mera självständiga arbetet som distriktssköterska och barnmorska. Hon har själv antytt att hon kände en "kallelse", på den TV-film som spelades in 1963. Hur som helst så trivdes hon mycket bra i skärgården. Det är inte överord att säga att hon gjorde en enastående insats för ortsbefolkningen. Dygnet runt var hon beredd att resa till sina patienter, varav många bodde på öar dit hon var tvungen att åka båt eller ta sig fram på isen. Periodvis hade hon egen båt, men annars anlitade hon skepparna i trakten. Hon hade egen bil som fortskaffningsmedel på land, men berättar också i TV-filmen att hon gärna körde bil på isen, om ortsborna försäkrade att den höll. Hennes bilfärder på de ganska smala och slingriga vägarna var kända av ortsborna.

Signe hade många "förrättningar" under en dag. När hon började sin tjänstgöring i S:t Anna var det fortfarande vanligt med hemförlossningar och 1946 förlöste hon 14 barn. Under sin tjänstgöringstid fick hon uppleva en minskning av hemförlossningarna då ett ökande antal kvinnor sökte sig till barnbördshusen i städerna. Den förebyggande mödravården byggdes ut under hennes yrkesverksamma år och så även barnhälsovården. Hon tog tidigt till sig nyheter och använde dem i sitt arbete.

Utöver sitt arbete som sjuksköterska och barnmorska engagerade hon sig även i den kommunala verksamheten. Hon hade en fin sångröst och framträdde ofta som solist i kyrkan. Hon hade sin "portabla orgel" med sig i stugorna och spelade och sjöng ibland för patienterna. Flera S:t Annabor minns säkert också att hon "sjöng ut" personer som avlidit hemma.

Syster Signe var en mycket generös och gästfri person. Hon tog gärna emot kollegorna från Linköping som tillbringade en och annan semestervecka hos henne. Hennes generositet visade sig också i att hon periodvis tog hand om flyktingbarn som behövde miljöombyte.

Signe Sandberg stannade i S:t Anna i nästan 23 år och blev hyllad vid en högtid i S:t Anna kyrka när hon slutade. Efter sin pensionering flyttade hon tillbaka till sina barndomstrakter och bodde i Gävle till sin död 1989.

Elsy Nilsson, Linköping, Ragnhild Selhammar, Söderköping, oktober 2004

Tillbaka