GUSTAF EMIL ANDERSSON 1856-1927

Gustaf Emil Andersson , även kallad ”Klubba” är känd som  en av  Mjölby stads större donatorer. För Mjölby har han betytt en hel del och i staden finns också en gata uppkallad efter honom. En av hans stora önskningar gick emellertid aldrig i uppfyllelse. Det var att genom en större donation skapa ett eget lasarett.

Gustaf Emil föddes den 24  januari 1856 i Västra Eldslösa i Mjölby som son till bonden, senare slaktaren Anders Pehrsson och hans maka Johanna Florentin. Fadern var samhället Mjölbys förste charkuterist. Gustaf Emil var yngst av sju syskon. Han hade tre bröder och tre systrar. En av sönerna var under många år kantor i Mjölby.

Som ung, arbetade Gustaf Emil som bokhållare hos handlaren Alfred Eriksson, i ”Malmrotsbacken”. Senare var han biträde hos sin bror Alfred som också var handlare. 1884 avled denne, vilket ledde till att Gustaf Emil övertog rörelsen. Han lyckades efter en del svårigheter få låna 500 riksdaler på en månads tid och nu vidtog en kamp för att få det hela att gå ihop. Han bodde då i ett rum innanför affären och levde av vad som fanns i lagret. När månaden gick mot sitt slut hade han lyckats avbetala sin skuld. 

Speceri- och diverseaffären han drev var belägen i Kanikegården, dvs. i de byggnader som föregick det nuvarande komplexet från 1915.  År 1914 köpte han sig en annan bostad på Smålandsvägen 17. Han gifte sig aldrig, men rykten säger att han skall ha haft en ”älskarinna” i Högby. Gustaf Emil bedrev även omfattande låneverksamhet med inteckningar. Affärerna och en spartansk livsföring gjorde honom med tiden förmögen.

Hans personlighet synes ha haft flera sidor av vittnesmålen att döma. De som mötte honom endast som affärsman beskriver honom som ganska sluten och otillgänglig. Emellertid hade han också en annan sida, han var nämligen mycket musikalisk. Han spelade flera instrument, främst violin. Han var även verksam som körsångare och hade en djup och vacker basröst. Inom Mjölby musikkapell var han i många år orkesterledare. I dessa sammanhang, där han säkert trivdes bäst, beskrivs han som vänsäll och förekommande och hade åtskilliga goda vänner.

Det berättas att några personer en gång ville fira den ekonomiske Gustaf Emil på en av hans födelsedagar. De dök upp i affären/bostaden och dukade upp med mat och dryck ur lagret. Detta hade han kanske inte tänkt sig, och senare lär de såta gratulanterna ha fått noggrann specificering av vad de var skyldiga.

Den 7 januari 1927 avled Gustaf Emil Andersson hastigt utan föregående sjukdom. Det visade sig då att han testamenterat ett större belopp till inrättande av ett lasarett i Mjölby. Av olika orsaker kom detta aldrig att bli verklighet och donationen kom i stället att användas för behövande i Mjölby och Högby på annat sätt. Han efterlämnade även en större samling av klockor och antikviteter. 

Under åren närmast efter hans död kom det hela att få ett olustigt och tragiskt efterspel. Det visade sig nämligen att Mjölbys borgmästare, Axel Sterne hade förskingrat pengar, där även tillsynen av donationen på något sätt  dragits in. Det talades om att Anderssons fond hade misskötts. Pengarna hade gått till ”dyrt uteliv”. År 1930 reste han upp för att besöka Stockholmsutställningen. Där begick Axel Sterne självmord, varefter utredning av härvan vidtog.

Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, september 2005

Källor: 
Andersson, Per: Mjölbybor ( Mjölby, 1982). 
Andersson, Per: Gatunamnen i Mjölby genom tiderna. ( 1999)
Artikel av Robert Karlsson i Östgöten 1948-09-25
Artikel i ÖC 1976-11-29. 
Kyrkböckerna för Mjölby församling.