Hilding blev student i Uppsala 1876 och studerade först medicin, sedan även teologi. Han tog en fil.kand.-examen och titulerades livet ut "kandidat Holm". Emellertid kom han redan före faderns död att avbryta sina studier, bland annat till följd av sjukdom. Han återvände till Vadstena där han till 1933 upprätthöll en tjänst som bibliotekarie vid folkbiblioteket. Han slutade denna tjänst först vid 80 års ålder.

Redan under sin Uppsalatid hade han blivit bekant med den åtta år yngre Ida Östermark från Västmanland. Hon gick då i flickpension i Uppsala och de hade träffats hos en familj Lilliestråle med vilken båda var bekanta. De blev förälskade, men verkligheten lade hinder i vägen för deras förbindelse. Idas mor hade blivit svårt sjuk och familjen behövde hennes hjälp med skötsel av gården. Först efter att familjen sålt gården blev hon fri att välja sitt eget liv. Hilding och Ida hade då länge brevväxlat och Hilding hade skickat henne en ring som hon lovat att bära hela livet.

Först 1923 kunde de fira bröllop. Ida var då 62 och Hilding 70 år gammal. De bosatte sig i Holmska gården som han då ägde och hade låtit dekorera på det mest fantastiska sätt. Han hade nämligen låtit fylla husets väggar med landskap, allegoriska figurer, deviser, inskrifter med mera. Dessa hade utförts av målarmästare Carl Peter Johansson, som för övrigt även var officer i frälsningsarmén och hade tillräckliga konstnärliga anlag för att kunna utföra detta arbete enligt ägarens intentioner. Bland mycket annat fanns en exakt avbildning av Idas barndomshem och av Vadstena kloster och slott. I ett av de målade blindfönstren kunde man skymta en liten gumma bakom gardinen. Det såg mer hemtrevligt ut så. Som kronan på verket var skorstenen målad i svenska flaggans färger.

Trädgården var också en sevärdhet. Den hade en mängd blomsterarrangemang, gångar, dekorationer, vattenkonster och framför allt var den rikligt illuminerad med lampor och kulörta lyktor. Häckarna var klippta i bokstäver och texter. Över grinden stod ordet "Välkommen" i en rosenbåge försedd med många små lyktor.

Hilding Holm beskrivs som en tillbakadragen och försynt person vars originalitet närmast tog sig uttryck i det ovanliga huset. Han var säkerligen en utpräglad romantiker och något av en "evig student". Han bär också den gamla studentmössan på flera av fotografierna. Ida avled 1942 och han överlevde henne med tre år. Han dog den 6 april 1945. I sitt testamente hade han då instiftat en donation, kallad "Ida och Hilding Holms minnesfond" för utdelning till fattiga behövande vid jultid. Även fastigheten tillföll Vadstena stad och användes i början dels som elevbostad till folkhögskolan, dels som privatbostad. Märkligt nog berättar flera av de som bott där på 1940- och 50-talen om oförklarliga händelser och "spökerier . Huruvida det är ägarparet eller äldre skuggor som gjorde sig påminda framgår dock inte.

1965 revs huset efter några år av förfall. Glädjande nog har i alla fall en hel del dekorationsmålningar, målade glasfönster, möbler och minnesföremål tillvaratagits av Föreningen Gamla Vadstena. Det enda som finns bevarat av byggnaderna är det gamla lusthuset som låg mot Murgatan.

Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, februari 2005

Källor:
Föreningen Gamla Vadstena, Holmska villan - ett blågult paradis, 1988 (Föreningen Gamla Vadstena; småskrifter, nr 32) Hollman-Johansson, Elisabeth. Jag minns min barndoms Vadstena. Vadstena, 1992.
Tidningsartiklar i ÖC 2003-12-09, ÖB 1943-12-24, 1945-04-05

Bild: Nordiska museet