Anna Norrman var ett av Motalas gamla original. I omkring 60 år försörjde hon sig genom att sälja karameller, knäck, kakor, frukt och med tiden även läskedrycker och tobaksvaror. Det var den tidens kiosk.  Sitt fasta tillhåll hade hon vid ”Flodins hörna” i korsningen Bispmotalagatan-Platensgatan

Hon satte upp sitt ”stånd” som bestod av en sittpall, en sockerlåda som disk och ett antal korgar. Detta i alla slags väder, vintertid med fotogenlampor som värme- och ljuskälla. Hon var flitigt uppstoppad under ytterkläderna med tidningar som hölls på plats med snören. Somliga påstod även att hon brukade ha en fotogenlampa under kjolarna.  En del av varorna tillverkade Anna själv, bland annat så kallade studenter (en slags  mjuk sirapsbulle)  och pepparmyntskarameller. Annat köpte hon på olika håll.  För att dryga ut sin försörjning åtog hon sig också grövre tvätt vid vårdanstalten.

Anna Norrman föddes 15 februari 1847 uppe i Brinken i Motala, troligen i den stuga, Alsborg, där hon sedan hela livet var bosatt. Hennes mor var ogifta pigan Lovisa Norrman. Fadern angavs ha varit en målargesäll Lagergren som så småningom flyttade från orten. Modern försörjde sig genom någon form av försäljning.

Om Annas yngre år är annars inte så mycket känt, men 1873 gifte hon sig med en finsnickare som hette Lars Peter Johansson. De fick inom kort en dotter, Anna Cecilia och en son, Per Henning. Men paret kom snart att gå skilda vägar, då mannen dels var begiven på starka drycker, dels vistades i Stockholm långa perioder. Som en följd av att maken lämnade henne i sticket, och dessutom med stora skulder, så skulle stugan säljas på exekutiv auktion. Emellertid kunde Anna själv ropa in den efter att ha lånat ihop pengar.

Anna var känd som en mycket slagfärdig och handlingskraftig person som knappast vek undan för något. Hon hade stor respekt med sig på hemmaplan. Halvvuxna pojkar fann det tacksamt att skoja med henne och till exempel fråga: ”Vad kostar ettöreskolan?” Då kunde vederbörande få svar på tal.

Anna har figurerat i åtskilliga lokalrevyer och även i en bok av författarinnan Berit Spong, där kallad ”Tilda karamell”. De sista åren var hennes syn nedsatt så att hon måste känna på mynten för att utröna deras valör och på slutet satt hon bara på sin post ett par dagar i veckan. Den 31 januari 1933 gick Anna slutligen ur tiden.

Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, maj 2005

Källor: 
Samuelsson, Sven A.  Porträtt i Poppelstad: Motalahistorier om kända profiler (Motala, 1979).
Lundgren, Karl-Gösta, Anna Norrmans polska – i Motalabygd, 1975
Sign. ”Oliver”, "Hon något tålde skrattas åt men hedras mer ändå” – i Motalabygd 1967
Anderson, Agne: Brinken. - i Motalabygd 1992