|
Tekla Goës, 1826-1900
Damen i kapott och sidenklänning
Tekla Goës föddes den 27 augusti 1826 i Sållaryd i Rök. Hennes föräldrar var f.d. militär- och lasarettsläkaren Edvard Goës och hans maka, tillika hans kusin, Henrika Sofia f. Goës. Fadern, som hade tagit avsked från sin läkarbefattning, ägnade sig åt lantbruk och naturforskning. Han var en mycket kunnig botaniker och ornitolog samt kännare av de s.k. blötdjuren. Familjen hade två döttrar och fyra söner.
Tekla hamnade omkring 1880 i lägenheten Norsholm som var belägen på näset mellan Lillsjön och Sommen, alldeles i utkanten av nuvarande Malexanders samhälle. Hon kunde åka båt nästan fram till förstutrappen. Här fanns en byggnad i två våningar samt en mindre ladugård, som hon lät inreda till ett stort rum och kök. På 1890-talet hyrde hon tidvis ut den större byggnaden till sommargäster. Tekla Goës var en mycket praktisk person i allt vad som gällde ett jordbruks skötsel. Hon besökte själv marknader och auktioner. Vid ett tillfälle drev hon ensam ett par inköpta oxar hela vägen från Kisa till Bålnäs, omkring tre mil. Hon beskrivs som livlig, kvick, humoristisk och slagfärdig, hade en mindre vanlig beläsenhet och citerade gärna poesi. Hon verkar ha varit mycket sällskaplig och gästfri och kom säkert att bli en medelpunkt i sin släkt, som förutom syskonen bestod av en rad brorsbarn. Originaliteten visade sig i en rad särdrag och lustiga episoder som berättas om henne. Hon kunde vara prydligt klädd men hon kunde också uppträda med kapotten (hatt med hakband) bakfram och flera oknäppta knappar. Hon gick vanligen klädd i en sidenklänning av gammalt snitt med släp och en lång guldkedja om halsen. Detta helt oavsett om hon skulle resa bort eller rensa i trädgården. En gång gick hon över isen till Aspenäs, ca 2 1/2 km. På hemvägen var skarp motvind och isen var glatt som en glasskiva. Vilka skodon hon var utrustad med förtäljer inte historien, men enda lösningen blev att ta av dem och gå i sockorna hem. Tekla var känd för att ta plötsliga beslut. Om hon fick veta att någon t.ex. var på väg till Kisa kunde hon rafsa ihop det nödvändigaste och följa med dit. Det hände då ofta att åtminstone någon av dörrarna lämnades olåst. Grannarna hade emellertid lärt sig att hålla en viss uppsikt över huset i hennes frånvaro. Vid flera tillfällen hade de som hållit uppsikt och gått in i huset förfasat sig över den brist på ordning som kunde råda där. En gång låg en luden harstek i en gryta och det ärvda silvret låg huller om buller på bordet. Annars fanns många fina möbler och andra vackra föremål i hemmet, men dessa verkar ha slitits till vardags. Silverpjäser och ostindiskt porslin användes till matlagningen
Tekla Goës avled den 14 juni 1900 till följd av hjärnblödning. Dödsfallet inträffade i Linköping och hon är troligen även begravd där.
Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, oktober 2005 Källor: |
Runt
Sommen har det funnits många på ett
eller annat sätt originella
personligheter. En av dessa är Tekla
Goës som bodde i Malexander. Tekla
levde större delen av sitt vuxna liv
ensam. Hon utvecklade med tiden en
ganska personlig stil, som var
välkänd i hemtrakten. Många
berättelser finns ännu idag om
henne.
Det
finns inga uppgifter om att Tekla
under sin uppväxt och ungdom
företagit sig något speciellt, utan
hon var antagligen liksom sin syster
”hemmadotter”. Systern Amelie
beskrivs f.ö. som Teklas motsats.
Hon var pedantisk och strängt
religiös. På 1860-talet flyttade
familjen till Bålnäs i Malexander.
Fadern dog emellertid 1869 och
modern strax efteråt. Bålnäs togs
strax efteråt över av familjen
Kugelberg. Tekla stannade en tid
kvar i den nya familjen som
husföreståndarinna och förvaltare
innan hon flyttade därifrån. 
Då Malexanders kyrka revs omkring
1880 tog Tekla hand om den gamla
altartavlan från 1649, föreställande
Kristi gravläggning. Den hade
hittats på vapenhusvinden. Hon tog
hand om den och lät renovera och
inrama den, och med tiden kom den
att sättas tillbaka i den nya kyrka
som byggdes efter branden 1929.