1878 föddes ett flickebarn i Mariedal, Görshorva i Västra Harg. Föräldrar var Anders Anders Andersson och Hedvig Sofia. Hedvig Sofia var Anders andra hustru och de var båda komna till hög ålder när Alfrida Karolina föddes. Frida, som hon kallades, var inte som de flesta andra barn. Hon föddes utan underarmar, handleden satt där vi har armbågen och inte nog med detta, hon hade inga tummar på händerna, bara fyra fingrar. Trots detta strävade Frida på ett helt långt liv i sin hemtrakt kring Västra Harg. Genom sitt handikapp fick hon tillnamnet ”Frida me arma”.

Fadern Anders avled när Frida var liten och modern blev ensam att försörja dem båda. Det var säkert inte lätt att klara sig ekonomiskt då det inte fanns några pensioner eller andra bidrag. Det berättas att modern tog med sig sin handikappade dotter till grannar och bekanta i trakten. De tyckte synd om den lilla flickan och många gånger fägnades besöket med litet mat eller en brödkaka med hem.

Som ung kom Frida till familjen Wass i Hagaborg. Hon arbetade där som barnflicka då familjens barnaskara var stor. Vidare arbetade hon en tid hos familjen Holmberg i Önnebo. 1920 kom Frida som hushållerska till skomakaren Arvid Lindahl i Fagersberg. Denne hade, kanske på grund av ett handikapp, valt ett yrke som inte krävde fläckfri fysik. Arvid var nämligen halt. Han hade som barn kommit i vägen för en lie och fått hälsenan avskuren.

I tio år samsades de i torpet. Frida tog hand om den enda kon och hönsen. Hon bar vatten från en källa som låg en bit bort. 1930 avled Arvid. Frida var då 52 år gammal, men fick genom ett testamente disponera stugan fram till sin död. Djuren avyttrade hon och köpte sedan mjölk av grannarna istället. Frida redde sig ganska bra på torpet. Hon sydde och virkade. Hon var stark och på höstarna plockade hon potatis hos bönderna i trakten. Det måste ha varit påfrestande för henne då hennes armar var så korta att hon måste gå starkt framåtlutad hela tiden. Hon plockade mycket bär som också bidrog till hushållet. Överskottet sålde hon till husmödrar i trakten. Hon stickade dessutom strumpor till grannar och fick kanske därigenom lite ytterligare till hushållskassan.

På somrarna gick Frida alltid barfota. Hon hade små vackra fötter och rörde sig med en vaggande gång. Armarna höll hon i takt med gången. I motsats till andra äldre kvinnor gick hon mestadels barhuvad.

En dag på våren 1946 hade Frida sagt till en granne att hon inte mådde bra. När grannen kom hem bad han sin syster att titta till Frida. När systern kom till stugan fann hon Frida död. Hon blev 68 år gammal. 

Eivor Lindahl-Schütz, Västra Harg, februari 2006

Källor:
Eriksson, Greta Vem bodde var?, Hembygdsskrift från Västra Harg, (2002)
Intervjuer med grannar och bekanta till Alfrida Andersson