|
Charlotta Berger ( 1784-1852)
Bild ur: En bok om Skänninge Red. Gunnar Rörby.
|
Charlotta Berger
En östgötsk författarinna på 1800-talet.
Charlotta (Charlotte) Cronhielm föddes 1784 i Linköping och var
dotter till greve Carl Emil Cronhielm och Hedvig Ulrika Boije af Gennäs.
Fadern var till 1789 innehavare av kronbränneriet i Linköping och därefter
ägare av Ryds gård utanför Linköping. Modern kom från Orrnäs i
Ödeshög. Sedan fadern dött flyttade familjen till en gård på Ågatan
i Linköping. Hon hade fyra bröder och två systrar.
|
1817, då hon var 33 år, och tydligen upplevde sig själv som
"på överblivna kartan" gifte hon sig med löjtnanten vid
Smålands husarregemente, senare major Johan Göran Berger. Två år
senare tog han avsked och blev ägare till Biskopsberga i sin födelsesocken,
Allhelgona, där han var bosatt som lanthushållare. Han skall ha
varit gift tidigare. I äktenskapet föddes fyra barn, varav dock
tre dog tidigt, och dottern Clara vid 20 års ålder 1842.
Tydligen var äktenskapet inte så lyckligt, då Berger beskrivs på
ett ganska negativt sätt, som en egenkär, retlig och disharmonisk
person. Han lär ofta ha använt orden "Min söta
Charlotte" i en allt annat än vänlig ton. Dock verkar hans
hustru ändå på sätt och vis ha hållit av honom och sett med
beklagande på hans person. Han var också en ganska dålig ekonom
och gjorde av med mycket pengar. Emellertid hade han en musikalisk
begåvning och var "känd som en lyckad kompositör". Han
tonsatte flera av hustruns dikter.
Charlotta Berger hade redan innan giftermålet börjat skriva. Hon
utgav anonymt och under signatur både moraliserande sentimentala
familjeromaner och sensationsromaner, "rövarromaner" kan
man säga. Med titlar som "Trollgrottan i San Miniatos
dal", "Hilda och Ebba eller ruinerna vid Brahehus",
"Albert och Louise eller den dubbla upptäckten". Hon
skrev också en mängd noveller och översatte teaterpjäser från
franska. Hon medverkade i flera tidningar och tidskrifter, i
Aftonbladet, Magasin för konst, nyheter och moder, Östgöta
Correspondenten och Salongen: tidning för fruntimmer. Hon skrev
också en mängd dikter, många i skillingtryckstil, varav några
också tonsattes. Flera av dessa blev mycket populära. Under senare
år utvecklades hennes författarskap i mer realistisk riktning, t e
x Noveller (1846).
Hon skrev även följetonger i tidningar, t e x "kapten
Dunderbergs första och andra resa".
Hennes sånger, poem och noveller är enkla och okonstlade men ger
ej sällan uttryck för en diskret satir. Hon var även en flitig
brevskrivare. Brevsamling och manuskript ska på 1970-talet ha
funnits hos en dottersonson till en bror till henne: lagman Tage
Silfversköld i Mjölby.
1844 sålde paret Biskopsberga och flyttade till Linköping. Hon
hade där sina två systrar, Emellertid trivdes maken ej där utan
for ofta till Stockholm där han kunde vistas månader i sträck. En
av Charlottas systrar beskrev situationen så att "Han har
redan förtärt hälften av Charlottas arv, och resten går väl åt
i Stockholm, det är jag viss om". och "Charlotte mår förträffligt
då hon slipper sin otäcka, gräsliga man". Charlotta har i
dikten "Ungkarlslivet" på sätt och vis skildrat sina
funderingar om makens tillvaro i Stockholm. Familjen ansåg sig
tvungen att ha två anställda, men ekonomin var, trots att
Charlotta hade ett gott ekonomisk sinne, tidvis ansträngd.
Charlotta Berger avled i Linköping 1852. Hennes man flyttade samma
år till Stockholm där han avled fyra år senare.
Till hennes mest kända dikter hör säkert "Kors på Idas
grav".
(Många har kanske hört den travesterad som nubbevisa).
Inledningen lyder:
"Mossbelupen hydda står vid Heclas fot.
Höga granar skydda den mot stormens hot.
Men därinne, sorgsna minne.
Livets storm en ros bröt av.
Än vid strand vi finna kors på Idas grav"
Som en kuriositet kan nämnas att Anton Ridderstad i sin minnespark
vid Berga reste en staty över Charlotta Berger, som f ö var bekant
med familjen Ridderstad.
Källor:
Elgenstierna: Svenska adelns ättartavlor (1926)
Svenska män och kvinnor. (1942)
Nordisk familjebok, del 2 (1904)
En bok om Skänninge. Red. Gunnar Rörby. (1976)
Ove Hassler: Narcissen på Stångån., s. 118-158. (1978)
Tidningsartiklar i Östgöta Correspondenten 1963-08-21,
1977-02-21.1978-08-05, 1978-08-12.
Folkbladet Östgöten 1981-07-27
Tillbaka
|
