|
Handelsman Johanna.
Bild ur Ödeshög genom seklerna, Ödeshög 1968
|
"Handelsman
Johanna"
Johanna Petersson (1807-1899) är en av de mest betydelsefulla
personerna för uppkomsten av Ödeshögs samhälle. Hon föddes 30
oktober 1807 i Brodderyd i Ödeshög, som dotter till nämndemannen
Nils Eriksson och dennes hustru Stina Samuelsdotter.
|
Hon var näst
yngst av sex syskon. Äldste brodern blev sekreterare och tog namnet
Fristedt.
Endast 17 år gammal gifte hon sig med sedermera kyrkvärden och
hemmansägaren Jonas Petersson, då bosatt i Öna i Stora Åby. Han
var född 1797 i Stora Åby och de var bosatta på två ställen i
Ödeshögs by innan de 1836 kom till Ödeshögs gatugård där de ägde
och brukade 1/2 mantal.
Johannas kraft och energi räckte dock till mycket mera än att sköta
sitt hushåll och sin stora familj. Hon började med att öppna en
liten speceriaffär i en flygel vid gården. Denna växte och
expanderade undan för undan. Hon handlade med allt; sidentyger, mjöl,
kryddor och sill och mycket annat. När familjen byggde sig en ny
mangårdsbyggnad flyttade affären över dit. Johanna började göra
resor till Tyskland och Danmark och tog hem bl a tyger. För Ödeshögs
kyrkby och samhälle gjorde hon en stor insats, då det var hon som
ordnade med att den första stensatta gatan i byn tillkom. Hon började
också med torgdagar, varje tisdag. Senare skänkte hon altartavlan
till Ödeshögs kyrka, målad av G A Ängman. Hon såg även till
att Ödeshög fick apotek.
För Hästholmens samhälle har hon också haft en smått
legendarisk betydelse. Hon gick alltid klädd i svart sidenklänning
av bästa kvalitet, vinter som sommar. Vid ett besök i Hästholmen
bar det sig inte bättre än att hon fastnade med klänningen i en
silltunna (eller säger en annan version ett tunnband brast) och hon
föll i vattnet. I ilskan över detta lovade hon ordna med att Hästholmen
fick en hamn. Hur det nu är med detta , var hon i alla fall en av
de största aktietecknarna i Hästholmens hamn- och magasinsbolag. På
hennes initiativ tillkom också schweizeriet och telegrafstationen i
Hästholmen. Hamnen hade givetvis en stor betydelse för henne, då
hon lättare kunde eftersända varor.
Johannas butik.
Bild ur Ödeshög genom seklerna, Ödeshög 1968 |
Johanna
och hennes make ägde som mest nio gårdar, bl a Hästholmens norrgård,
Jeanneberg, en gård i Slangeryd i Trehörna, och en i Kulltorp i Ödeshög.
I Slangeryd var det hon som hjälpte i gång den sedermera kände
Trehörnabon P J Johansson, han fick arrendera hennes gård där (här
blev ju också hälsobrunn).
Hon umgicks helst med andra handlare och tyckte om att spela vira
och priffe. Hon beskrivs som på ytan kärv och barsk, men i grunden
rättvis, snäll och rar. I det tysta hjälpte hon många behövande
och vid något tillfälle skall hon ha räddat någon som satt i bysättningshäktet
för obetalda skulder, fast denne fick först långt senare veta vem
som ingripit.
1867 blev Johanna änka. Vilken roll maken spelat i affärsverksamheten
är inte känd, men kanske fick han formellt och utåt åta sig
vissa förpliktelser. I husförhörslängden är det faktiskt han
som kallas "handelsman" och det antecknas även att han
blivit dömd för sabbatsbrott i form av "söndagshandel"
på 1830-talet.
Så kom katastrofen i samband med fransk-tyska kriget och den
ekonomiska depression som kom på 1870-talet. Hon gick helt enkelt i
konkurs och större delen av hennes förmögenhet gick till spillo.
Till sist fick hon sin tillflykt i gatugårdens mangårdsbyggnad,
som hennes dotter då ägde (senare kallat Lööfska huset). Där
hade hon ett rum och kök, och hade även en liten mjölk- och äggaffär,
eller "mjölbod" som hon skötte ännu vid hög ålder.
I sitt äktenskap hade hon nio barn varav sju levde till vuxen ålder.
Hon tog även hand om fyra fosterbarn. Hon avled i maj 1899 och
begravdes på Ödeshögs kyrkogård. Då var alla affärer stängda
och samhället flaggade på halv stång. "Kistan syntes knappt
under alla kransar och buketter"
Hennes namn och minne lever ännu kvar i Ödeshög, vi kan bara nämna
Kalle Örnemarks staty och Handelshuset Johanna och Johanna
marknaden förstås.
Freddie Hallberg, Östergötlands Länsmuseum
Källor:
Ödeshögbor Ödeshögs kulturnämnd, 1988
Ödeshög genom seklerna, Ödeshög, 1968
Tidningsklipp: ÖC 1931-12-08, Östgöten 1940-12-17, d:o
1947-11-07, ÖT 1942-12-14, Mjölby tidning 1954-01-11.
Husförhörslängderna för Ödeshögs socken.
Tillbaka
 |