Ett litet Afrikaminne

En av de saker jag minns bäst från min vistelse i Benin är när jag skulle gå till sängs första natten och min värd hade ordnat en bordsfläkt för att kyla ner oss lite under natten. Jag hade tidigare under dagen sett på när han lagat gårdens elförsörjning medan starkström fanns i sladden. Han stod dessutom på en ranglig stege som vinglade till lite då och då. Jag försökte uttrycka min oro, men jag vet inte om budskapet inte gick fram eller om han bara tyckte att jag var fånig som oroade mig. Lite mer orolig blev jag när jag såg att fläkten som han ordnat för oss inte hade någon stickpropp av svensk s-märkt standard. Det var bara två tåtar instuckna i en sladdvinda. Något som, jag lärt mig på fysiken i högstadiet, inte är att rekommendera. Jag försökte återigen att tala om för Patrice vad jag tyckte, men han förstod inte vad jag var så rädd för. Jag stod och funderade på hur nära sängen installationen var gjord och vad som skulle hända om det tog eld. Allt är ju så torrt så det skulle nog gå ganska fort, funderade jag. Fortfarande ängslig som en svensk på första dagen i ett vilt främmande land.
Dagen efter blev el-kopplingen fixad av en av museets vaktmästare och i slutet av veckan kom jag nog knappt ihåg incidenteen. Jag hade nog aldrig märkt om något sådant hänt igen.

Anders Mellbratt