I denna målning visas hans barndoms landskap vid gården Lilla Örsäter, en halv mil från Åtvidaberg, där han föddes och växte upp. 
På bilden finns en brusande fors som förgrenar sig och blir en stilla flytande å. Över ån går en bro. Där finns också en gammal stenkyrka med en klockstapel och en kyrkogård som är omgärdad av en stenmur. Svarta ovädersmoln börjar torna upp sig på himlen och skymmer solen. Det blåser i de knotiga björkarna. Ett träd har knäckts och ligger omkullvält i forsen.
För att få spänning och liv i målningen har Marcus Larsson skapat motsatser. Han har ställt ljusa partier mot mörka. Den vilda brusande forsen står mot den lugna och stilla ån och den vilda otämjda naturen kontrasterar mot lugnet och stillheten vid kyrkan.

Det är inte bara i konstnärens målningar som kampen mellan ljus och mörker utkämpas. Den kampen utkämpades också i hans egna liv. Han började sin konstnärsbana med att  måla idylliska landskap och porträtt. Porträtten gjorde han för att kunna försörja sig. Han började också att måla marinmåleri, d v s havsscener med fartyg. Marcus Larsson fick många lovord för sitt måleri och han fick många beställningar på målningar.
Det gick bra för honom. Han åkte ut i Europa för att studera landskapsmåleri och stannade en tid i den tyska staden Düsseldorf. Dit åkte många svenska konstnärer på 1850-talet för studier. 

Marcus Larsson målade snabbt och mycket. Han kunde trolla fram stora målningar på bara några timmar. Han målade också inför publik. 

Hans liv var vilt och hektiskt och det tärde på hans hälsa. Han fick en svår lungsjukdom som försämrades av hans ohälsosamma leverne. Han blev så dålig att han inte orkade med att måla stora målningar längre. Inkomsterna blev sämre och till slut var han så fattig att han fick stå vid gathörnen och sälja sina målningar för att få mat för dagen.