|
| |
Det
var en gång en dräng i trakten som såg en skatteld lysa, och han
ville gärna ha tag i skatten. När han så såg elden en gång på kvällen,
var han så djärv, att han gick och tände upp en eld en bit därifrån.
Då såg han att kring skattelden gick det en liten gubbe och pysslade.
Efter ett tag kom gubben fram till drängen och sade:
”- Får jag titta på din eld ett tag, så får du titta på min
eld.”
Det var drängen med på, så han gick bort till gubbens eld och tittade
på den. Men drängen hade varit så försiktig, att ha hade tagit med
sig en bit stål i fickan. För när man är ute och har med trolltyg
att göra, så är det bäst att ha med stål, för stål är alla troll
rädda för. När så drängen kom fram till skattelden, kastade han stålbiten
mitt i elden. Och sen var det bara att springa därifrån, för gubben
for efter honom.  Drängen sprang så mycket han kunde och han hade nog
inte kommit undan om han inte hade sprungit in på en åker, där fåren
gick i kors. Där kunde inte gubben följa efter längre, för inget
troll kommer över det som går i kors. Drängen var glad, han hade
kommit undan en säker död. Det var nog bäst att håla sig undan från
skattelden den kvällen, gubben var nog inte så vänlig längre.
Men på den andra dagen vågade drängen gå dit, där skattelden hade
brunnit. När han kom fram fick han se att precis där skattelden hade
funnits, stod en silverskål, som var både fin och dyrbar. I skålen låg
stålbiten som drängen kastat in i elden kvällen innan. Han tog med
sig skålen hem, men han var säker på att detta inte var hela skatten.
Risinge, Östergötland
|
|
