På besök i Abomey, Benin.

Första kvällen hos Armand.

Det är alltså så har som det ser ut, innan visste man inte vad man skulle möta. Men där stod man mitt i ett afrikanskt hem. Tankarna hemma i Sverige var många, bor de i hyddor, lägenhet, alla i ett rum..?
Det var ingen hydda som mötte mig utan flera hus inhägnade av en mur. Husen var byggda av soltorkad lera och det var ganska lågt i tak. Golven bestod av jord och mina farhågor om toaletten besannades, den var i form av ett hål i marken.
Armand heter han som jag bodde hos och som var min värd under vår vistelse i Benin. Vad som verkligen gjorde intryck på mig denna första kväll i Armands hem var fridfullheten. Armand hade lagt ut en matta på sandplanen utanför huset, som han bodde i tillsammans med tre bröder, så där satte vi oss. Det kom förbi lite folk, bland annat några barn som verkade tycka att jag var en attraktion, spännande att betrakta på avstånd.
Även en av Armands bröder kom förbi, så vi pratade lite och jag gick efter min godispåse bestående av turkisk peppar och bjöd honom. Han gillade dem och sa att han trodde att de var bra mot hans hosta, för han hade en hemsk hosta. Han kanske trodde att det var hostmedicin eftersom de är ganska starka. Försökte förklara att det inte var någon medicin, vet inte vilket han trodde. Brodern gick sen med en påse turkisk peppar och ett leende på läpparna. Nu var det bara Armand och jag som satt där och tittade på himlen, samma himmel som jag brukar titta på i Sverige men ända så långt borta.
Det var nu som jag verkligen kunde koppla av, det är svårt att beskriva, allt var stilla, fridfullt. Tiden spelade ingen roll, det var som om tiden upphört. Det var skönt, svalt i kontrast till dagens hetta... Och jag kände mig hemma på något sätt, ungefär som när man campar i vacker och fridfull natur.

Undrar hur Armand kommer uppleva mitt hem, kanske som en cell i en betonglåda?