På Brokinds gård i Vårdnäs socken bodde för länge sedan en rik och förnäm fru som hette Barbro.  Hon var så hård att hon vid minsta förseelse av någon undersåte, lät  bakbinda dem och kasta dem i tjuvkistan. För att plåga den olycklige ännu mera, så dukade hon upp stora bord med mat och dryck som fångarna så klart inte kunde nå.  När folket började klaga hos frun för att fångarna led av hunger, skrattade hon bara och sa: De hava både mat och dryck, vilja de inte äta så får dem skylla sig själva. Därför blev fängelset på Brokind vida bekant, och platsen där tjuvkistan fanns heter än i dag kisthagen.  När Barbro äntligen dog så begravdes hon i sina förfäders grav i Linköpings domkyrka. Men där spökade hon så förfärligt att liket grävdes upp och hon begravdes istället i Vårdnäs kyrka. Men inte heller där fick hon någon ro i sin grav. Då kom en man med två tvilling oxar och en vagn. Han tog kistan på vagnen, och drog iväg med kistan till en liten sjö , Trollsjön, där han slog en påle genom kista och lik. och tippade liket i sjön. Sedan sågs och hördes det, så fort det började skymma, ett osynligt väsen som flög runt mossen och ropa, Barbro påle, Barbro påle,vidare kom ej våldnaden...
 

Denna sida är gjord av Alexander Bengtsson, år 6 Brokinds skola.
 
 

Till föregående sida   Till nästa sida