Förr var det vanligt att man hade små hus och stora familjer. På landet brukade man ha piga och dräng, i stan kallades det hushållerska. Men barnen var ändå tvugna att hjälpa till mycket. Man hämtade länge vatten i brunn innnan man fick vattenkran inomhus. Samma sak gällde dasset innan toaletten kom. Kläderna man hade sydde mamma eller en sömmmerska.
Det var inte så vanligt med värdesaker, men många hade en radio som kallades kristall-mottagare.

Högtiderna firades ungefär likadant som i dag, men på julen fick man inte så många paket, och dom innehöll mestadels leksaker och godis.
Det var inte vanligt att man åkte på semester även fast man hade bil.
Om man var född på landet så hade man i regel höns, gäss, ankor, och kaniner. Bönderna hade fler djur. Man hade sällan husdjur, men utekatter och vakthundar var vanligt.Men dom bodde inte inne.

Det var mycket stränga regler för barnen både hemma och i skolan. Om man var dum blev man slagen på fingrarna av läraren. På rasterna hoppade flickorna hopprep och hage och kastade boll mot en vägg. Barnen lekte också datten och spelade brännboll. Det serverades ingen mat i skolan utan eleverna tog med sig egen mat som oftast var mackor ock mjölk.
Till läxa fick man psalmverser som man skulle kunna utan till dagen där på. Räkning och skrivning var också vanligt. Barnen fick potatislov. Då skulle man hjälpa till med att plocka potatis. Det är det samma som vårt novemberlov. En del skolor hade också skurlov, då skulle hela skolan skuras.

Huset Nyborg byggdes år 1931 av Mats Nylander. Åttingen är ett torp, och byggdes någon på 1650-talet. Bläckhornet användes bl.a. som speceriaffär, skoaffär, plåtslageri och leksaksfabrik.
På kvällarna kunde man gå dit för att spela bordtennis. De som bodde i samhället eller på torpen hade oftast en ko eller ett par grisar. På Nyborg fanns två grisar, och  i Bläckhornet hade man en ko. På 1940-talet fanns det fyra speceriaffärer i och omkring Brokind samhälle. På mejeriet kunde man köpa ost, smör och mjölk. Barnen i bygden fick hjälpa till med att gallra rovor på Brokinds gård. Och man fick också hjälpa till med att plantera skog. Det gjorde man tidigt på våren, och ibland låg snön kvar. Det var kallt om händerna, och man kunde hålla på länge.

När man skulle gallra rovorna, var en fåra så lång, att det kunde ta hela dagen att gallra den. Om man hade plockat potatis så fick man, i stället för pengar, en säck potatis. På hösten högg man ner träd, och sedan kom ett par män, för att kapa veden. Flera veckor under hösten kunde man höra hur det brummade. För att få ihop en slant, t.ex. till bio, brukade barnen gå ut i skogen och plocka en korg med svamp. Sedan gick de till sommargästerna, eller liknande och räckte fram korgen. Om svampen var fin, och om de hade tur kunde de få en hel krona för svampen.

Onsdagen den 4/3 1998 var vi och intervjuade Britta Bergin, servicehuset, Bestorp. Hon har bott i hela sitt liv i ett hus en bit ifrån det. Där hade man även bageri och Britta hjälpte alltid till att baka flera sorters gott och färsk bröd som många kom och köpte. Man lekte bara med dockor på den tiden. Tjejerna alltså. Killarna höll på med det när de var små. Britta själv höll på med det enda tills hon var 14 år! Man köpte kroppar som man sydde kläder till. Men, man fick inte bara slappa, utan hjälpa till väldigt mycket också. Godis fanns inte specciellt mycket. Fick man en sockerbit fick man vara glad. Det var alltså väldigt sparsamt. Britta fick laga mat, vara barnvakt och hjälpa till på många andra sätt. Hon hade 7 småsyskon som hon ofta fick passa. Ibland åkte man till kyrkan i Vårdnäs. På de isfria säsongerna  åkte man båt och annars gick man på isen.
Text och bild:

Till föregående sida  Till nästa sidan