LITE ALLMÄNT

När man blev sjuk åkte man till en vis gammal gumma, kallad Kisa - Mor . Hon hade olika örter som hon blandade till olika mediciner.

Hade man tandvärk var det inte till tandläkaren man fick gå utan till en smed eller en skomakare.
MAT
De flesta hade djur som gav kött och mjölk. Skulle man sälja mjölken ställdes den ut i så kallade mjölksåar vid vägen, sedan kom en mjölkbil och hämtade dem. Förr hade man ingen frys eller kyl utan man fick på vintern hämta stora isblock som man sedan hade under jorden. På somrarna smälte ju isen och sjönk ner i jorden. Då lade man bara nya, och så höll det på. Man förvarade isen under sommaren i sågspån så att den skulle hålla sig kall tills man skulle använda den. Potatisen förvarades i så kallade sållar.
 
  KLÄDER, GÅRDAR M.M

 Männen gick oftast klädda i förskinn. Det såg ut som sådana som hovslagare har nu för tiden, men när det var något högtidligt tog de av sig förskinnet för att bli finare.

Ibland var det auktion i byn. Då samlades byn´s folk. Ett par byxor kunde t.e.x. kosta 1 krona eller mindre. En skjorta kunde också kosta så lite.
Det här är en gammal ladugård.

År 1862 gjordes det om i byn. Samma hus finns kvar , men de står på andra ställen. Man gjorde om  för att göra byn större för innan låg husen som i klungor.
 

Mitt i Sätra by ligger ett kors. Man kan kan välja att åka till Tråstorp, Gavel eller Bestorp. Vid det korset var det en allmän samlingsplats. Man firade midsommar, ungdomar träffades och pratade. Bonden som ägde marken kom inte bra överrens med ungdomarna så han byggde en stor ladugård där istället för att vara dum. Då förstördes den träffpunkten.
 
Det här är träffpunkten som människorna hade.
 
 
 EN DIKT OM SÄTRA

Detta är Sätra, släktens hem, Granbergars strävan, glädje och oro, Fädersbyn, vara öde jag är följt,

ärvd sedan urtid med gårdar och marker, Knarrkullas magra och steniga lindor, Mörskogens klyftor och Tutebo äng,

Här bodde Sörgårds kronskatte- åbor Mellan- och Norrgårs befryndade bönder Lötternas fattiga backstugefolk.

Detta är Sätra, min egen by. Innerligt kär och nära förtrogen, hem för min släkt och min längtan.

Liv steg ur liv. I ändlösa släktled Anders - och Larssöner byggde upp sin gård, Togo sin del av livsdagens öden, varrigans möda, festtid och dans.

Liv blev till stoft, och namnen försvunna, omärkligt stilla som skriften på korsen; gravar som glömdes, gömma dem alla hemma i Vårdnäs kyrkogårds hägn.

Varsamt ur kyrkobok. Och kärleksfullt minne ville jag aklldra fadernas gärning; rik eller fattig, ljus eller skuggad ger jag den del av mitt korta liv.
 

Dikten är skriven år 1953 av: Gunnar Granberg

Lite bilder på Sätra by
 
Ett stall i början av Sätra by.
 
 
En liten stuga mitt inne i byn.
sågverket i Sätra by
 
Här är själva sågmaskinen ...och här åker stockarna igenom.
  Bild på sågverket utifrån.
Den 14/1-98 var vi vid Sätra by`s sågverk. Där intervjuvade vi Arvid Drotz som äger och jobbar på det lilla sågverket. Sågverket grundades år 1928. Bönderna i Sätra byggde upp det. Där sågade de virke till ladugårdar och till reparationsvirke m.m. Men även de blev ju gamla och så blev det att Arvid köpte det. Han visade oss runt lite, b.l.a den antika tändkulemotorn från år 1934. Det har varit många som har kommit och fotograferat den. Det finns inte så många såna kvar, därför har den blivit en sån sevärdighet. 

All text och alla bilder är skrivna och tagna av Elin Gröndal och Malin Drotz som går i klass 6 i Sätra skola.

Förra sidan   Nästa sida
Tillbaka till första sidan
Tillbaka till kartan