Det var en gång en pojke som hette Karl. Han bodde i Linköping med sin familj. Det var år 1598. Karl var 13 år. Karl hade 4 syskon. Det var vanligt att man var många barn på den tiden. Karl var äldst. Hans äldsta syskon var en flicka som hette Lisa. Hon var 11 år. Han hade också en 9 årig bror, han hette Johan, en 7 årig bror som hette Martin och en syster som hette Kristina, hon var 5 år. Karl hade en mamma och en pappa . De hette Katarina och Erik. De var fattiga. Katarina och Erik hade inga jobb. De hade inte så fina kläder. De ägde ett par skor det var ett par träskor. De hade inte råd att köpa så mycket mat. De hade bara mat för dagen. Karl och hans familj bodde i ett litet hus med lågt tak. Huset hade bara ett rum. I huset hade de ett bord med stolar och en öppen-spis som de lagade mat över och som gav värme. De hade inte några sängar, de sov på madrasser på golvet.

Innan slaget började var Linköping en lugn stad. Det var inte många invånare. I september 1598 var då Slaget vid Stångebro stod. Slaget stod mellan Hertig Karl och Sigismund. Båda ville vara kungar. Sigismund var kung både i Sverige och i Polen.

Sigismund hade med sig män från många olika länder. Hertig Karl hade flera män än Sigismund. Sigismund hade ca 8000 män och Karl hade ca 12000 män. Karl hade svenskar.

Du kan tänka dig att det kom 20000 soldater till Linköping. Då kunde inte Linköping vara en sådan lugn stad. Det blev mycket mer folk och soldaterna var hungriga. De gick in hos folk och tog mat. De flesta var fattiga och hade man lite mat så kanske de tog den. Kvällen innan slaget stod var Katarina hemma ensam med barnen. Just den kvällen kom det in två soldater som skulle ta mat. Alla barnen sov. Soldaterna hotade med svärd. Karl vaknade av att det var världens liv, ingen märkte att han vaknade. Karl smög sig fram och tog ett rep och knöt runt deras ben. Just när en av soldaterna skulle hugga till med svärdet, då ryckte Karl i repet och soldaterna ramlade i en hög. Karl och Katarina släpade ut soldaterna. Karl räddade Katarinas liv. På natten när Erik kom hem berättade de allting. Sen gick de och lade sig. Morgonen därpå vaknade de av att de hörde kanoner som dundrade. Slaget hade börjat. Det var världens liv ute på slätten vid Stångebro. Barnen var rädda och de fick inte gå ut på hela dagen. Sigismunds trupper stod och väntade länge. När Sigismunds trupper var på väg att gå iväg, kom Hertig Karl och hans trupper och anföll bakifrån. Hertig Karl segrade. Karl och hans familj blev glada när Hertig Karl segrade, för de var på hans sida. Men de var ledsna också, för Eriks kusins kusin var med i slaget. Han red, han blev dödad av en pik.