Stångebro

För mycket länge sedan bodde det en flicka i ett litet rött hus en bit utanför Linköping. Hennes familj var inte så rik men dom hade råd med mat till sig själva. Hennes pappa var bonde och hennes mamma var den som sköte allt där hemma t.ex.: städa, laga mat och ta hand om djuren. Flickan som hette Lisa och var 10-11 år gammal. Hon gick inte i skolan för hon var tvungen att hjälpa till där hemma. Hon hade 3 höns och 2 grisar som hon skötte om. Men hon fick också gå ärenden åt sin mamma.

En dag när hon skulle gå och mata grisarna såg hon en massa soldater, hästar och tusentals med sköldar och svärd. Hon gick närmare

för att se vad dom höll på med. Då såg hon att dom satte upp stora fina tält på deras åker. Hon sprang fram och fråga vad dom höll på med. Då så vände sig en liten kille med trumma mot henne.

- Vi är hertig Karls trupper och vi är här för att krossa Sigismund och hans trupper och ta över kronan.

- Vilka är Sigismund och Karl ?

- Vet du inte det. Jo, förstår du. Karl är bror med Sigismunds pappa och nu vill Karl ta över kronan för Sverige.

- Varför då ?

- Jo, nu är det så här att Sigismund är både kung över Sverige och Polen. Karl tycker inte att Sveriges kung bara ska vara nere i Polen och bara hälsa på någon gång om året. Därför ska Karl ta över kronan.

- Ok, nu börjar jag att förstå lite. Oj nu måste jag gå. Vi kanske syns någon gång. - Hej då!

- Vänta vad heter du?

- Jag heter Gustav vad heter du?

- Jag heter Lisa.

- Nu måste jag gå.

- Hej då!

Lisa springer in för att berätta för mamma och pappa.

- Mamma, Pappa !

- Lisa vad är det

- Jo, jag har träffat en pojke som heter Gustav.

- Vem är Gustav?

- Jo, det är en trumslagarpojke till Karl IX och han har berättat allt om kung Sigismund och Karl för mig. Han berättade att Karl ska krossa Sigismund och krossa hans trupper och dom har slagit läger på våran åker.

- Men Lisa överdriver du inte en smula nu.

- Nej jag överdriver inte det är sant. Gå ut och titta själv då!

- Men Arne det är sant, utropade mamma.

- Vad var det jag sa.

- Men vad ska vi göra Arne?

- Jag vet inte….. Jag måste nog gå och prata med dom, mumlade pappa.

- Nej ,Nej gör inte det.

- Jag måste.

- Ok, lycka till.

Arne gick ut och frågade en man som stod vakt utanför ett stort tält.

- Vad gör ni här?

- Vi har slagit läger här.

- Men det är våran mark

- Det här kan du inte diskutera med mej det får du ta med hertig Karl.

- Hertig Karl?

- Ja, hertig Karl.

- Ok.

- Det är det där tältet.

Arne går in i tältet och ser en man med fina kläder som sitter i en ståtlig stol.

Arne kikar in lite i tältet.

- Kom in jag har inte hela dan på mej.

Arne går in.

- Tala till mej då, människa!

- Jo jag undrar varför ni har slagit läger på min mark?

- Vi har vandrat från Nyköping för att ligga i bakhåll på Sigismund. Så gå nu och vi stannar tills dagen är kommen.

Arne sprang hem för att berätta för dom andra.

- Dom kommer inte att flytta på sej för en dagen är kommen och så bad dom mej att gå.

- Han verkar inte så snäll den där Karl sa mamman som hette Birgitta. Men vi får väl stå ut med det.

Nu har Lisa, Arne och Birgitta väntat på att dom ska fara i två hela dygn. Och så plötsligt händer något. Dom börjar riva tälten och det såg ut att vara brotom. Lisa sprang ut för att leta reda på Gustav men det var svårt för det var så mycket soldater överalt.

- Gustav, Gustav………….

Hon får syn på en soldat som verkar snäll...

- Har du sett en pojke som heter Gustav och han har en trumma?

- Du menar trumslagarpojken. Han står där borta säger soldaten och pekar mot en massa soldater på led.

- Vad ska ni göra?

- Visste du inte det vi ska tåga ner till Linköping.

- Oj, är det inte långt dit?

- Det är ungefär 1 mil dit.

- Oj, det var långt!

Lisa springer till det stora tåget och letar efter Gustav.

- Gustav var är du!

Hon letar och letar. Tillslut hör hon en röst:

- Ska inte trumslagarpojken sätta igång där framme?

Då förstår hon att han står längst fram. Hon skyndar så mycket hon kan. Hon ser honom bara några meter fram. Precis när hon ska ropa till honom börjar ledet tåga iväg. Hon hinner inte fram till Gustav men hon följer efter ledet.

Dom har gått i en timme nu. Hon ser fortfarande Gustav där framme. Nu ser man några hus där lite längre fram. Undrar om det är Linköping?

Dom stannar uppe på en kulle och då tar hon chansen att träffa Gustav.

Hon tog sig längst fram i ledet.

- Gustav! Gustav!

- Vem är det?

- Det är jag, Lisa.

- Vad gör du här?

- Jag följde efter er för att få reda på vad ni håller på med det var så stressigt i morse.

- Du kan inte vara här.

- Varför det?

- Det berättar jag när kommer hem, om jag gör det. Nu måste du gå.

- Ok, hej då!

Men hon tänker inte gå hem, hon ska stanna kvar och se vad dom gör. Hon ser en skogsdunge strax nedanför kullen. Hon går dit. Det har börjat skymma lite nu. Just nu slår kyrkklockan nio slag. Hon längtar hem till mamma och pappa nu, hon börjar bli lite trött. Hon ser lite granris och går och lägger sig på det och somnar in…….

Hon vaknar tidigt på morgonen av hovar som slår mot marken, skrik och pistolskott! Hon springer fram och tittar upp från kullen. Hon ser inga soldater hon ser ingenting bara krutrök! Hon tittar ner från kullen och ser en massa soldater!

Hon blir rädd och vill hem hon börjar springa och springa, hon springer hela vägen hem. När hon kommer hem var mamma och pappa jätte oroliga för henne.

Birgitta sa: Var har du varit hela natten?

- Jag gick vilse.

Ljuger hon.

Dan efter kom soldaterna. Hon sprang ut i den stora folkmassan och ropar på Gustav.

- Gustav, Gustav !!

Då vänder sig samma soldat sig om som hon har pratat med förut.

- Gustav ligger inne på sjukhus och är svårt skadad. Doktorn tror att han kommer dö snart.

Lisa springer in i huset och säger att pappa ska sadla hästen.

- Varför det?

- Gör det bara!

- Om du så gärna vill.

När pappa har sadlat hästen rider hon i full galopp in till Linköpings sjukhus.

Hon frågar en doktor som springer förbi.

- Har du sätt en pojke som heter Gustav.

Doktorn tänker lite.

Sen säger han.

- Vi körde nyss iväg med honom till en gemensam kyrkogård.

Hon blev jätteledsen och lunkade tillbaka med hästen hemåt.

Nu var hon mycket trött så hon gick och lade sig.

När hon vaknade på morgonen så red hon till kyrkan och bad prästen att gräva ner en lapp som hon hade skrivit till Gustav.

Det stod.

"Du kommer alltid vara min vän.