Slaget vid Stångebro!!! 

Jag heter Tova och min bästa kompis heter Berta.

Vi är grannar.

Vi är 11år.

Idag ska vi ut och leka.

Vi ska kasta boll.

Bollarna här är gjorda av en urinblåsa från en slaktad gris.

Sedan ska vi fråga några andra barn från byn om de vill leka blindbock.

Våran gård heter Ögonfröjd. Vi har en häst och en ko, hästen

heter Fantasia och våran ko heter Rosa.

Vi har också 3st hundar som heter Slitz, Sickan och Cesam.

Slitz är min egen hund. Den är vit med bruna fläckar och han älskar att leka med bollen.

Sickan är lat, han ligger mest på trappan och sover, han är helt svart. Cesam är ledaren över Sickan och Slitz och han ska alltid bestämma.

I morgon ska vi börja skolan.

Nästa dag:

I dag i skolan ska vi prata om uppfostran.

Man ska alltid snyta sig i näsduk och inte i hatten.

Man får inte heller fnysa.

Att tala genom näsan hör hemma hos trumpetare och elefanterna, sa fröken alltid.

På vägen hem möter jag Berta hon är ute och går med sin hund Ebba. Hon sa :

- Våra pappor har åkt för att kriga mot hertigen.

- Jag visste nog att det skulle ge sig av, pappa har varit så konstig de senaste dagarna.

Jag gick hem till våran gård.

Där satt mamma och grät.

Jag frågade:

- Vad är det?

Hon sa:

- I kväll kommer det att bli krig vid Stångebro. Det kommer att rinna blod, mycket blod.

Jag blev ledsen och sprang bort till min kompis Berta. Hon red på sin häst Prick.

- Det kommer att rinna blod i kväll vid Stångebro, sa jag.

- Vad säger du?

- Du hörde mig, det kommer att rinna blod. Mamma sa det.

- Vi måste göra något, sa Berta.

- Ja, men vad då?

- Jag vet inte.

- Vi rymmer, sa Berta.

- Jag vet, sa Tova. Vi åker med den gamla bonden som bor på andra sidan ån. Han ska åka in med sitt hölass till Linköping. Vi kan hoppa på.

- Ja, vilken bra ide, sa Berta.

Vi går hem och skriver varsin lapp till våra mammor.

De gick hem och skrev sina lappar.

Tovas lapp:

Hej mamma!

Jag och Berta är ute på ett äventyr. / Tova.

Bertas lapp:

Hej kära mor!

Jag och Tova har åkt på en liten tripp.

Hoppas du klarar av gården ensam ett tag.

Kära hälsingar Berta.

Dom hoppade på i höet, dom somnade och helt plötsligt ryckte det till i vagnen, dom var framme.

Dom hoppade av vagnen. De hade inte börjat kriga än.

Vi såg en lada där vi gick in. Det var tomt och mörkt. Vi packade upp vår packning och bredde ut hö på golvet, så att det skulle bli lite mysigt.

Vi lade oss i höet och pratade.

Jag frågade Berta:

- Jag har nästan glömt bort hur gammal jag är.

Hur gammal är du?

- Jag vet inte riktigt, men nu är det ju sommar och året är 1598 så då måste jag vara 11 ½ år.

- Jag med, sa Tova.

De hörde trummor komma närmare och närmare.

De låg alldeles tysta. De hörde kriget utanför. De tittade ut genom ett hål i väggen.

Där såg de deras pappor och andra människor som stupade i kriget.

Dom fick ligga i ladan, i en hel dag, fast ibland var de tvungna att smita ut och sno mat.

När kriget var slut återvände de hem. De frågade massor av människor ifall de ville skjutsa dem hem, men ingen ville det efter kriget, så de fick gå till fots.

På väg hem mötte de några soldater, som sa:

- Vad gör ni här, barnrumpor?

- Inget, sa Tova.

Soldaterna var skadade, orakade, smutsiga och luktade svett.

Plötsligt ramlade den ena soldaten ihop. Berta sa till Tova:

- Fort hämta björnmossa uppe i skogen!

- Ok, sa Tova.

- Snabbt han håller på att förblöda.

Tova sprang det snabbaste hon kunde. Efter en stund kom hon tillbaka med näven full med mossa. Berta hjälpte soldaten och han blev så glad att han gav dom en stor skinka, som dom hade köpt i en by intill.

- Tack, men nu måste vi skynda oss hem, sa Berta.

Hemma igen

De gick hem till sig och hemma hos Tova kom Slitz utspringande och skällde.

Tovas mamma blev överlycklig över att se henne igen.

- Pappa dog, sa Tova.

- Ja, jaha, sa Tovas mamma.

- Men du har ju kommit tillbaka, sa hon sen.

- Japp!

- Men vet du vad jag har gjort, sa mamma?

- Nej!

- Jag har gjort GLASERADE KÅLRÖTTER!!!!!

- Jaaaaaaa, sa Tova.

- Det är min favoriträtt.

Där i ska det vara:

Kålrot

Vatten

Smör

Peppar

Mmmm……. Så gott!

- Det är snart klart, sa mamma.

- Bra!

En stund senare:

Nu har Tova just ätit och hon går över till Berta.

Hon knackar på dörren och Bertas mamma öppnar och säger:

- Hej, har du också kommit hem? Kom in, Berta är på sitt rum.

Tova gick in till Berta på rummet.

Tova frågade:

- Har du berättat om din pappa för din mamma än.

- Ja, sa Berta. Och hon blev inte glad, men hon blev glad över att se mig i alla fall.

Så sa min mamma också, sa Tova.

- Nej, nu går vi ut och leker något, sa Berta.

- Japp!