År 1598 på Stegeborg är man redo för krig. Man tränar inne på slottsgården. En officer håller på att lära en grupp soldater att använda sina pikar och svärd. Längst fram går trumslagarpojkar medan soldaterna går i täta led bakom. Stegeborg är redo att ta emot hertig Carl. Murarna är så höga att man inte kan klättra över dom. På Stegeborg finns det kulor , kanoner, vapen, rustningar och väldigt mycket krut. Det finns ett högt torn så man kan se mycket långt bort. I tornet finns det alltid någon som håller vakt. Där väntar man på skepp och att deras kung Sigismund ska komma hem från Polen, där han har varit i fyra år.

I Sverige tror man att det ska bli krig om Sigismund kommer tillbaka.

På Stegeborg har det nu blivit krig. Sigismunds legosoldater slåss mot hertig Carls svenska trupper. Efter striderna ligger hundratals döda kvar på ängen.

Sigismunds trupper segrar, men hertigens soldater omringar Stegeborg och det blir ont om mat på Stegeborg.

I närheten av Stegeborg levde en fattig familj. De var så fattiga att de knappt hade mat för dagen. Därför gick pappan ut och krigade. Han kämpade för pengar. Efter en veckas tid gick storebror Erik ut och letade efter sin far. Han hittade inte sin far och förstod att han dött. Dan därpå kom några soldater och knackade på ytterdörren. De bad om mat. När de inte fick mat gick de ut ur huset. Efter en stund kände lille Carl lukten av rök. Mamma som gått och lagt sig kände inte lukten. Några minuter senare märkte lillebror branden. Lille Carl försökte få liv i mamma som sov.

-Mamma det brinner! Vakna! skriker Carl förskräckt. Branden kommer närmare och närmare. Först känner han på dörrhandtaget. Dörren går inte att rubba. Då hör han ett skratt utanför.

Det är soldaterna. De hade tagit ohuggen ved och lagt framför dörren.

Carl springer runt i hela huset och försökte hitta en utväg. När elden kommer närmare är Carl tvungen att väcka sin mor. Han får henne till sist att vakna och det är tur för elden har spridit sig till sovrummet.

- Mamma , det brinner! skriker Carl förtvivlad.

- Ut genom gluggen! skriker mor tillbaka. Carl springer till gluggen, som finns ovanför bordet, och försöker ta sig ut. Han tar sig ut med mammas hjälp. Hon försöker komma ut genom samma glugg som Carl, men det går inte. Hon går ut ur sovrummet men elden är där också. Hon känner sig omringad.

Men samtidigt går lille Carl till ytterdörren och försöker bära bort dom tunga stockarna. När han har burit bort två stockar hör han ett skrik:

- Hjälp! skriker mamma. Kom Carl, KOM!!!!

Carl springer fram till gluggen. Där ser han mor sin med elden över sig. Under tiden som Carl tagit bort stockar från ytterdörren har mor svimmat och ramlat omkull. Samtidigt har branden kommit över henne. När Carl förstått att mor är död fattar han ett beslut: att gå ut och leta efter Erik och far. Han är hungrig men går ändå. Samtidigt är Erik på väg hem. När han kommer hem hittar han inte sitt hus, men sen kommer han till en plats där det ligger aska.

Han går till grannhuset och frågar vad som hänt. Kvinnan som öppnar dörren berättar att huset hade börjat brinna på förmiddagen. Hon hade sett pojken springa runt, runt. Sedan hade han gått, säger hon.

-Men varför hjälpte du dom inte då? frågar Erik.

-Jag tänkte det men sen skrek lillan och jag gick till henne. Sen glömde jag bort det, säger kvinnan.

Under tiden hade Carl kommit fram till slagfältet. Han tyckte det var otäckt.

-Pappaaa! Eriiik! skrek han men ingen svarade.

-Unge, vad gör du här? sa en man barskt. Carl kände sig väldigt ynklig, men lyckades klämma fram:

-Letar efter min pappa och storebror Erik.

-Vad heter din pappa? frågade mannen i lite lugnare ton.

-Magnus Eriksson, sa Carl viskande.

Mannen tänkte en stund, sen sa han:

-Letar du efter honom nu?

-Ja, han var med i kriget.

Mannen funderade en stund.

-Vet du om han lever?

-Nej.

-Han låg i ett av mina lass, sa mannen kort.

-Dog han?

-Jag beklagar, sa mannen.

Carl rusade iväg med gråten i halsen.

Under tiden hade Erik funderat på vart han skulle ta vägen. Och Carl var var han? Plötsligt kom han på att de hade en faster i Norrköping. Dit hade han kanske gått.

Hon var ju den enda släktingen.Men var fanns hon?

Carl hade börjat gå. Han bara gick och gick. Han visste inte vart.

Han kom fram till en stad som han trodde var Norrköping. Då kom han på att faster bodde här. Just faster Emma som var så snäll. Men var bodde hon? Då tänkte Carl:

- Jag kan ju fråga mig fram.

- Han frågade en tant:

- Ursäkta, vet ni vem Emma Eriksson är?

- Nej!

Efter att ha frågat nio personer fick han äntligen ett ja - svar.

- Ja, visst känner jag Emma, sa damen med ett leende.

- Vet ni var hon bor?

- Hon bor mitt i stan.

- Kan ni vara snäll och visa mig dit?

-Ja visst lille vän.

De vandrade iväg. Det var ganska långt.

När Carl kom fram berättade han allt om mamma, pappa och sin försvunna bror för sin faster.

Erik var på väg till Norrköping. Han som inte varit hos faster mer än fyra gånger.

Två dagar senare när Erik nästan hade varit utan mat såg han något som glänste på vägen. Han blev nyfiken. Han såg att det var en guldklocka. Han tog upp den men tänkte:

- Vad ska jag ha den här till? Jag kan ju förstås ge den till faster Emma, viskade han tyst för sig själv. Men plötsligt tänkte han:

- Jag har ju ingen mat och inga pengar så jag kan sälja klockan. Han gick glatt till torget.

När han stått på torget nästan två timmar började han bli trött. Han fick en idé.

Mittemot hade guldsmeden sin bod där han sålde sina klockor och andra guldsaker som han tillverkade. Erik kunde ju fråga honom. Han gick blygt in.

- Vill du köpa min klocka?

- Njaa, vad vill du ha för den?

- Fem riksdaler.

- Jag tar den.

Guldsmeden tog klockan och Erik tog pengarna och gick bort till ståndet lite längre bort och köpte sig lite bröd. Sedan fortsatte han sin färd.

Framåt kvällen kom han fram till Norrköping. Han började fråga sig fram efter Emma. Efter att ha frågat ett dussin personer kom han fram till en butik. Han frågade köpmannen:

- Vet du vem Emma Eriksson är?

- Ja, hon brukar handla här.

- Vet du var hon bor?

- Javisst, bara uppför backen där.

-Tack så mycket! sa Erik och sprang mot huset som mannen visade honom.

Hemma hos faster Emma satt Carl och Emma och åt. Då knackade det på dörren.

Faster öppnade.

- Erik!