 |
Det här smycket överlämnades till en
flicka som hette Margareta på morgonen den 20 mars år
1600. Det var bara några timmar innan Margaretas far
skulle halshuggas i Linköpings blodbad. I gryningen denna morgon samlade Gustaf Banér sin familj omkring sig i fängelset i Linköping. Han ville ta farväl och lämna några avskedsgåvor. I ett brev berättar en av hans döttrar:"Så tog han sin kedja av sin hals, som min moders namn hängde på, och gav åt min syster Margareta och sade: 'Den skall du giva din broder Svante och bed honom ingen giva den utan den han unnar så gott som jag haver unt den som jag haver den givit', och vattnades så i sina ögon. Då begynte vi ock gråta och bad Gud se där till, att vi skulle bliva så elände och önskade, att vi måtte dö med honom." |
|---|
| Initialen i smycket, ett C, står för
Christina, Gustav Banérs hustru. Kanske var smycket en
gåva från Christina till Gustaf innan de gifte sig.
Initialen är av guld och vinröd emalj. I bokstavens
centrum hänger en slipad ceylonsafir. Safiren skulle
ändra färg eller brista om ägaren var otrogen. |
|---|
 |
På bilden av Gustaf
Banér hänger smycket om hans hals. Gustaf halshöggs
tillsammans med fyra andra herrar på Stortorget i
Linköping. Smycket gick i arv ända fram till 1951, då
det skänktes till Nordiska museet. |
|---|
Texten är lånad från Den Svenska Historien (Nordiska Museet)
Du
är besökare nr. |
