
Slaget vid
Stångebro och släktfejden mellan Sigismund och
hertig Karl fick ett hemskt efterspel i Linköping år
1600. I fredsöverenskommelsen hade Sigismund tvingats
att till hertigen överlämna de fyra rådsherrar som
stått på kungens sida mot hertig Karl. Det var Erik
Sparre, Gustav och Sten Banér och Ture Bielke. Den
sistnämnde var särskilt känd i Linköping som ägare
till godset Sturefors en mil söder om staden. Bengt Falk (finsk krigshövitsman
och son till biskopen i Linköping) fanns också med bland de
utlämnade.
Skärtorsdagen år 1600 föres de på den gamla storgatan från slottet ned till Stortorget och blir där avrättade. Denna händelse kallas i historien Linköpings blodbad. Det sista dygnet fick de dödsdömda tillbringa tillsammans med sina familjer. Gustav Baner hade en dotter, som i ett brev till en syster berättat om de sista timmarna. Gustav Baner skriver själv i en psalmbok, som han gav åt sin dotter, att det var "en klagelig dag". Efter avrättningarna ställdes kropparna ut i domkyrkan till "beskådan och varnagel", till dess hertig Karl slutligen tillät att de fick begravas. I Thomas-koret i Linköpings domkyrka finns ett monument till minne av Ture Bielke. Koret kallas också ibland "det Bielkeska gravkoret". En stenhäll med det Bielkeska vapnet över nedgången till gravvalvet under golvet bär inskriften "Bielcorum conditorium" (Bielkarnas vilorum). Ture Bielke ligger själv inte begravd här utan i Mörkö kyrka i Södermanland. (Hämtat ur "Domkyrkan berättar" Förf. Nils-Erik Peterson)
Du
är besökare nr. |