Slaget vid Stångebro och släktfejden mellan Sigismund och hertig Karl fick ett hemskt efterspel i Linköping år 1600. I fredsöverenskommelsen hade Sigismund tvingats att till hertigen överlämna de fyra rådsherrar som stått på kungens sida mot hertig Karl. Det var Erik Sparre, Gustav och Sten Banér och Ture Bielke. Den sistnämnde var särskilt känd i Linköping som ägare till godset Sturefors en mil söder om staden. Bengt Falk (finsk krigshövitsman och son till biskopen i Linköping) fanns också med bland de utlämnade.
På en riksdag på Linköpings slott anklagas dessa herrar av hertig Karl för landsförräderi. De hade rått kung Sigismund att föra en utländsk krigshär mot Sverige. Trots tappert försvar - de hade ju endast tjänat sin konung - blir de dömda till döden.

"Fruarna till de dödsdömda ber Karl IX om nåd för sina män"
(Bild: Göte Göransson)

Skärtorsdagen år 1600 föres de på den gamla storgatan från slottet ned till Stortorget och blir där avrättade. Denna händelse kallas i historien Linköpings blodbad.

Det sista dygnet fick de dödsdömda tillbringa tillsammans med sina familjer.  Gustav Baner  hade en dotter, som i ett brev till en syster berättat om de sista timmarna. Gustav Baner skriver själv i en psalmbok, som han gav åt sin dotter, att det var "en klagelig dag".